Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOL, sbst.1, m.
Ordformer
(hol 1769. hooll 1599)
Etymologi
[sv. dial. hol, ol, (liten) rund, skogbeväxt kulle, ofta i myrmark, motsv. nor. dial. hōl, låg kulle m. m., isl. hóll, hváll, kulle, backe; möjl. till stammen i HJUL o. eg. betydande: rund kulle]
(†) kulle, liten höjd. UrkFinlÖ I. 1: 23 (1599). Ihre (1769; angivet ss. brukat i Dalarna).

 

Spalt H 1109 band 11, 1932

Webbansvarig