Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOP, sbst.1, m.; best. -en.
Etymologi
[fsv. hoper; i avljudsförh. till sv. dial. håp, urfjäll]
(†; jfr dock ssgn nedan) = HOP-STYCKE (se nedan). (Henrik o. Lasse hava bytt jord) szå att Hendrich schall haffwe halffdelen aff then hopen, som ligger wid beckegrenen. BtFinlH 3: 2 (1531).
Ssg: HOP-STYCKE hω3p~. (i fråga om ä. finl. förh.) på en bys utmark upptagen odling (åker l. äng). (Bonden har) claget um itt hop stycke jord, som hans medgranne .. haffver för heele byen. Teitt Klag. 221 (1555). Hatila .. godz .. ligger vthi hoopstycker særdeles bodhe medh oker och ængh och liger för hvndrad och tiugv marcker. BtFinlH 4: 143 (1563). Fennia LII. 1: 27 (1929).
Ssg: hopstycke-vis, adv. (i fråga om ä. finl. förh.) i ”hopstycken”. Fennia LII. 1: 22 (1929; efter ä. handl.).

 

Spalt H 1146 band 11, 1932

Webbansvarig