Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOPA, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) hopa; jfr d. dial. (Jyll.) hope, nor. o. isl. hopa, draga sig tillbaka, (bringa att) gå baklänges, nt. huppen, hoppen, bringa att gå baklänges; sannol. till germ. hupi-, höft, bakre delen av höftpartiet (jfr got. hups, fht. huf, feng. hype, höft, ävensom HÖFT)]
(i Finl., bygdemålsfärgat) ro (ofta med bl. en åra) så att man, med ansiktet vändt i båtens riktning, skjuter årorna (resp. åran) ifrån sig (i stället för att, som vanligt, draga dem l. den åt sig). Enligt den allmänna seden i Savolaks satte Miina sig att ro, och Wille tog plats i båtens akter och hjelpte till med hopande. Hertzberg Reijonen 106 (1885). Mörne Strandb. 1: 83 (1915).

 

Spalt H 1155 band 11, 1932

Webbansvarig