Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOPPNING, sbst.2, r. l. f.; pl. -ar.
Ordformer
(-ening 1638. -ning c. 15951740)
Etymologi
[vbalsbst. till HOPPAS, sannol. efter t. hoffnung; jfr ä. d. haabning]
(†) hopp, förhoppning. UrkFinlÖ II. 1: 91 (c. 1595). Gick Jagh till segels medh godh windh och hoppning snart till mitt föresatte mål att komma. Gustaf II Adolf 487 (1621). Stiernman Riksd. 1410 (1662). (Jag har) med gladt mod satt mig med trollet i båten, i hoppning at ändteligen alt wäl ginge och den andra transporten omsider skulle följa. MStenbock (1713) hos Loenbom Stenbock 4: 299.

 

Spalt H 1185 band 11, 1932

Webbansvarig