| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HOP, sbst.3 o. adv. ssgr (forts.; jfr anm. sp. 1153):
(I 4 b β, II) -SLÄPA, -ning. (hop- 1815 osv. ihop- 1734) gm släpning hopföra (timmer o. d.), släpa ihop, släpa tillsammans. Serenius (1734; under heap, v.). Fig. 190 .. (visar) Hopsläpning av timmer. HbSkogstekn. 259 (1922). —
-SMIDA, -ning. (hop- c. 1700 osv. hopa- c. 1750—1879. ihop- 1649—1755. tillhopa- 1674) smida ihop, smida samman.
1) till I 4 b ε, II: gm smidning förena (olika föremål). Rinman 1: 61 (1788). Dessa ringar hafva sedermera, två eller flera allt efter kanonbandets storlek, hophetsats och hopsmidits under ånghammare. JernkA 1876, s. 397. SvH 1: 155 (1903).
2) till I 4 b ε β’; vanl. (ngt vard.) bildl.: utfundera, hitta på; dikta, uppdikta. RARP 4: 233 (1649; bildl.). Då han .. försökt hopsmida en historie om sina äfventyr, hade han svikits af uppfinningsgåfvan. Runeberg 6: 103 (c. 1838). Seså, låt höra, / hvad djäfvulskap ni hopsmidt! VLitt. 3: 624 (1902). —
-SMÄLTA, v., -ning. (hop- 1614 osv. ihop- 1687—1749. tillhopa- 1680—1852) smälta ihop, smälta samman.
2) till I 4 b γ, II: gm smältning förminskas; ofta bildl.: förringas, bliva mindre; förr äv. (om moln): kondenseras, förtätas. Bergman Jordkl. 311 (1766; i bet. kondenseras). Till en skärf hopsmälter hvar skatt som minskas beständigt. Adlerbeth HorSat. 4 (1814). Kristierns här var så hopsmält, att han måste dagtinga med den danske öfverbefälhafvaren. Odhner Lb. 134 (1869). Tegnér SvBild. 281 (1896; bildl.).
3) till I 4 b ε, ε ε’, II.
a) tr.: gm smältning förena l. blanda (olika saker); äv. bildl.: (intimt) förena. Hiärne Berghl. 448 (1687). Beethoven .. hopsmälter Bachs sedliga kraft och höga andlighet med Mozarts ädla sinlighet och blomstrande realism. NF 2: 111 (1876).
b) intr.: gm smältning förenas l. blandas; äv. bildl.: (intimt) förenas, uppgå i vartannat. Serenius X 4 b (1734). Hopsmältning af tvenne eller flera ord till ett enda. Moberg Gr. 8 (1815). Flere hopsmälta blystycken. Brunius SkK 61 (1850). Hos Viktor Rydberg .. är det, som man kallar modernt, och det, som man kallar romantiskt, hopsmält till en högre enhet. Vetterlund StDikt. 138 (1896, 1901). —
-SMÖRJA, v., -ning. särsk. (vard.) till I 4 b ε β’, II: göra ihop, ”smörja ihop”. HT 1918, s. 185 (1809). (Dokumenten) äro hopsmorda af en beryktad dokumentförfalskare. GHT 1895, nr 221 A, s. 2. —
(I 4 b ε β’, II) -SNICKRA, -ing. gm snickrande förfärdiga (ngt); snickra ihop; äv. (ngt vard.) bildl.: (handtvärksmässigt l. mekaniskt) åstadkomma (ngt). En träbur hopsnickrades fort. TurÅ 1906, s. 308. Den av 1927 års skolutskott hopsnickrade skolorganisationen. SvD(A) 1929, nr 330, s. 4. —
-SNO, -ende. (hop- 1749. ihop- 1788. tillhopa- 1682—1890) sno ihop, sno samman.
1) till I 4 b ε, II: vrida ihop; äv. bildl.: (intimt) förena, hoptrassla, filtra ihop. Sylvius Curtius 216 (1682). Minst 4 eller högst 12 tagelstrån hopsnos. SkandFisk. Bih. 14 (1837). Våra öden äro hopsnodda genom er far — och annat mer … Strindberg Kamm. 3: 20 (1907).
2) till I 4 b ε β’, II: gm snoende förfärdiga. Lind 1: 206 (1749). Invånarne .. hopsnodde et tåg af en art slingväxt, som kallas Kabba. Ödmann MPark 254 (1800). 2UB 9: 626 (1906). särsk. (†) bildl.: (i hast) åstadkomma (ngt), ”smörja ihop”. Nu ber jag att K. Bror icke vil tröttna vid mit hopsnodda bref uti et tråkigt ämne. Florman BrefRetzius 32 (1829). —
(I 4 b β slutet, II) -SNÅLA, -ning. (ngt vard.) gm snålhet samla l. förvärva, ”snåla ihop”. Hopsnålade pängar. SvTyHlex. (1851). Smith Colstrup 168 (1916). —
(I 4 b ε, II) -SNÄRJA, -ning. (hop- 1758—1913. ihop- 1895) trassla ihop, snärja ihop, snärja samman, filtra ihop. SvMerc. IV. 1: 447 (1758). Öfver dem sträckte sig ett brutet tak af afbrutna och hopsnärjda kvistar och grenar. Grebst Bröll. 133 (1913). —
(I 4 b γ, δ, ε, II) -SNÖRA, -ing, -ning. (hop- 1728 osv. ihop- 1697. tillhopa- 1732) gm snörning sammandraga l. hopfästa l. tillsluta, snöra ihop, snöra samman; snöra igen; tillsnöra; ofta bildl., särsk.: hopsnörpa, göra smal(are), draga ihop. Hoorn Jordg. 1: 327 (1697). Han såg bakom sig och fann sin lilla kappsäck, rund och väl hopsnörd, ligga i full trygghet nere i åkdonet. Almqvist Kap. 3 (1838). (Stora Le o. Lelången) äro mycket långa .. men ytterst smala och hopsnöras stundom till trånga sund. TurÅ 1906, s. 157. —
(I 4 b γ, II) -SNÖRPA, -ning. (hop- 1745 osv. ihop- 1764—1789) draga ihop l. draga åt (ngt) så att därå bildas skrynklor; snörpa ihop, sammansnörpa; äv. allmännare l. bildl.: draga ihop, sammandraga; stundom: adstringera. Acrel Sår 243 (1745). Om Bären (av mjölon) kokas och frånsilas, får Sirapen en hopsnörpande smak. Retzius FlOec. 62 (1806). Heidenstam Svensk. 1: 311 (1908). —
(I 4 b β, γ, II) -SOPA, -ning. (hop- 1707 osv. ihop- c. 1661—1854) gm sopning hopföra, sopa ihop, sopa tillsammans. Rudbeck Bref 1 (c. 1661). Nedanför byggnadskomplexen låg Schuylkillfloden, .. gulgrå som hopsopad .. gatsmuts. Hallström Händ. 30 (1927). —
(I 4 b β slutet, II) -SPARA, -ing, -ning. (hop- 1794 osv. tillhopa- 1740) gm sparande samla (ngt), spara ihop. Humbla Landcr. 577 (1740). Åt dig skall jag hopspara en vacker penning. Heidenstam Karol. 2: 5 (1898). —
(I 4 b ε, II) -SPETSA. (hop- 1752—1789. ihop- 1661) (†) hopsplitsa. Han ihopspessade, den gambla segerwärks lijnan, till det gambla wärket. VDR 1661—62, s. 56. Rinman 2: 1139 (1789). —
(I 4 b δ, ε, II) -SPIKA, -ning. gm spikning tillsluta l. hopfoga (ngt), spika ihop; spika igen. SvTyHlex. (1851). Östergren (1927). —
-SPINNA, -ing. (hop- 1741 osv. ihop- 1759. tillhopa- 1780) spinna ihop, spinna samman.
1) till I 4 b ε, II: gm spinning förena (olika saker l. materialier); äv. om insekter. Thomson Insect. 149 (1862). TT 1898, Allm. s. 195.
2) till I 4 b ε β’, II, bildl.: hitta på; uttänka, finna på, hopsmida; numera bl. med nedsättande innebörd, med avs. på lögn, intrig o. d. Knöppel Reg. 44 (1741). Listigt hopspunna ränkor. SGSchyberg i 2SAH 12: 255 (1827). Din tunga hopspinner svek. Psalt. 50: 19 (Bib. 1917). —
(I 4 b ε, ε β’, II) -SPLITSA, -ning. (hop- 1780—1913. ihop- 1698—1872) förena (olika tåg l. ändar av ett tåg) gm splits; på detta sätt bilda (en ring o. d.); splitsa ihop, splitsa samman. Rosenfeldt Tourville 39 (1698). Der två lik stöta tillsammans ihopsplitsas de. Frick o. Trolle 102 (1872). En hopsplitsad tågring. Arwidsson Strömm. 40 (1913). —
-SPÄNNA, -ing. (hop- 1734—1910. hopa- 1746. ihop- 1885. ihopa- 1654) spänna ihop, spänna samman.
1) till I 4 b ε, II: hopfästa (olika föremål l. delar av ett föremål) med spänne o. d. Serenius (1734; under braced). Östergren (1927).
2) till I 4 b ε, II: spänna för (hästar) tillsammans. (Det) blir .. ytterst krångligt att få de sålunda ihopspända hästarne att intaga sina platser vid stången. Wrangel HbHästv. 457 (1885).
(I 4 b γ, ε, ε β’, ε’, II) -STAMPA, -ning. gm stampning göra (ngt) tätare l. bringa (ngt) till fastare konsistens l. till att förena sig (blanda sig) väl med vartannat; stampa ihop, stampa samman; äv.: på detta sätt åstadkomma l. förfärdiga (ngt). Dalin (1852). Kan man ej låta (grund-)fyllningen med tiden sätta sig under sitt eget tryck, måste den hopstampas eller pressas tillsammans. AHB 83: 6 (1873). TT 1901, V. s. 40. —
(I 4 b β, ε, II) -STAPLA, förr äv. -STAPPLA, -ing. (hop- 1769—1910. ihop- 1776) lägga upp i hög(ar), uppstapla, stapla ihop. Posten 1769, s. 391. (Konstalstren) voro huller om buller hopstapplade öfver hvarandra. Crusenstolpe CJ III. 2: 214 (1846). Böckerna lågo hopstaplade på golfvet. Söderhjelm Runebg 1: 176 (1904). särsk. (numera knappast br.) allmännare l. bildl.: hopa, i mängd sammanföra l. samla (ngt); äv. med mer l. mindre abstrakt obj.; ss. vbalsbst. äv. mer l. mindre konkret. Bergman Jordkl. 2: 326 (1774). (Predikan) bör vara ljus och klar, utan konstig hopstapling af ord. Ödmann AnvPred. 42 1807). Agardh BlSkr. 2: 126 (1837; bildl.). —
(I 4 b ε, II) -STAVA, -ning. stavande läsa l. uppfatta (ett ord, en mening o. d.), stava ihop. Leopold 6: 334 (1810). Heidenstam Tank. 214 (1899). —
(I 4 b β slutet, II) -STJÄLA. gm stöld samla, stjäla ihop. SvTyHlex. (1851). Inredningen tycktes vara hopstulen från alla folk och alla länder. Strindberg HMin. 1: 324 (1905). —
(I 4 b β, ε, II) -STRÄNGA, -ning. landt. sammanföra (hö) i strängar. När nu höet är hopsträngadt på marken, ställer (osv.). Linné Sk. 302 (1751). TLandtm. 1900, s. 801. —
(I 4 b γ, II) -STUKA, -ning. tekn. sammantrycka (ngt) på längden (för att göra det tjockare); stuka ihop; ss. vbalsbst. äv. konkretare, om minskningen i längd. VetAH 1773, s. 317. Projektilens hopstukning (vid skjutning mot tavla) i längd var 13,4 mm. KrigVAH 1888, s. 119. JernkA 1900, Bih. s. 152. —
(I 4 b β, γ, II) -STUVA, v.1, -ning. (i oordning) placera (ngt) tillsammans (i stor mängd, på ett litet område); stuva ihop; äv. bildl. Ahnfelt Rääf 3 (cit. fr. 1862; bildl.). Paraplyerna i förstugan hade blifvit hopstufvade i den lilla vrån vid dörren till gårdsrummet. Backman Dickens Pickw. 2: 36 (1871). En hopstufning af folk, sådan man icke får se motstycke till på något annat ställe (än på ett visst logihus i Sthm). SLorS 13: 83 (1897). —
(I 4 b ε, ε ε’, II) -STUVA, v.2, -ning. (hop- 1861 osv. ihop- 1736)
1) (†) i fråga om kokning: stuva (olika saker) tillsammans; vid stuvning bringa (ngts) beståndsdelar att väl blanda sig med varandra. Lät Haren stufvas med thet (dvs. köttsoppa, citron, socker osv.) tilhopa, tils Såppan är lagom ihop stufvad. Broocman Hush. 6: 47 (1736).
2) bildl., klandrande: eklektiskt sammanföra l. hoparbeta (olika tankar o. d.) till ett helt; stuva ihop; äv.: på fri hand utarbeta (ett historiskt aktstycke o. d.), smörja ihop, göra ihop; ss. vbalsbst. äv. konkretare. Ny är icke .. (drusernas) lära, endast en hopstufning af gammalt och nytt. Bremer GVerld. 4: 183 (1861). 2NF 17: 117 (1912).
Spalt H 1193 band 11, 1932