Publicerad 1932 Lämna synpunkter HORS, sbst.2, n. Etymologi [vbalsbst. till HORSA, v.] (†) eg.: gnäggande; skrik, galande. Kolmodin QvSp. 1: 136 (1732). Spalt H 1241 band 11, 1932 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
