Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HOVLING, m.; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. hofling; efter t. höfling (jfr mnl. hovelinc, holl. hoveling, motsv. mht. hovelinc), avledn. till hof (se HOV, sbst.4)]
(†) hovman (se d. o. 5). Oelreich 662 (i handl. fr. 1722). Tessin Bref 2: 209 (1754).

 

Spalt H 1294 band 11, 1932

Webbansvarig