Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUGENOTT hɯ1genot4 l. hug1-, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(huge- Brask Pufendorf Hist. 150 (1680) osv. hugo- 1635—1793. hugue- 1795—1854. -not 1635 (: Hugonoter, pl.)—1795 (: Huguenoter, pl.). -nott 1635 (: Hugonotterne, pl. best.) osv.)
Etymologi
[liksom d. hugenot, t. hugenott, eng. huguenott, av fr. huguenot (1553); jfr fr. dial. uguenaud, eiguenaud m. m.; av ngt t. ord svarande mot eidgenoss, edsvuren, medlem av det schweiziska edsförbundet (eidgenossenschaft), schweizare, under 1500-talets början om medlemmarna av frihetspartiet i Genève o. efter stadens övergång till kalvinismen (1541) äv. liktydigt med: reformert; av t. eid (se ED, sbst.1) o. genosse, fht. ginōz, kamrat, eg.: person som njuter (ngt) tillsammans med en annan, till t. geniessen, njuta (se NJUTA); formerna med hugo- torde bero på etymologiserande anslutning till den fr. konungen Hugo Capets namn; se Nyrop OrdLiv 3: 122 ff. (1926)]
hist. benämning på i Frankrike hemmahörande anhängare av reformationen (väsentligen kalvinister); vanl. bl. om dessa protestanter före revolutionen 1789 (då de erhöllo religionsfrihet). Schroderus Os. III. 2: 92 (1635). Jacobson Pallin NTidH 47 (1925).
Ssg: HUGENOTT-KRIG. hist. om de åtta krig som 1562—1598 utkämpades i Frankrike mellan hugenotter o. katoliker. Kindblad o. Mellin VerldH 3: 81 (1862).
Avledn.: HUGENOTTISK l. HUGENOTSK, adj. hist. Brask Pufendorf Hist. 223 (1680). KyrkohÅ 1910, MoA. s. 276. —
HUGENOTSKA, f. (mindre br.) Augustins moder var en förnäm fransysk hugenottska. Callerholm Stowe 181 (1852).

 

Spalt H 1316 band 11, 1932

Webbansvarig