| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HUGNAD huŋ3nad2, r. l. m. (f. Lind (1749; jämte m.), ÖoL (1852)); best -en, pl. (numera knappast br.) -er (Lehnberg Pred. 3: 172 (c. 1800), Östergren (1928; angivet ss. sällsynt form)); förr äv. HUGNA, r. l. f.; best. -an. Anm. Sg. best. hugnan kan även föras till den obest. formen hugnad.
jfr O-HUGNAD.
(i högre stil) motsv. HUGNA, v. 1: glädje, tillfredsställelse; äv.: tröst, lisa; äv., konkretare, om sak (ngn gg person) som bereder l. är orsak till glädje l. tillfredsställelse l. tröst l. lisa; i konkretare anv. äv. (numera knappast br.) i pl. G1R 1: 33 (1521). Wij haffuom stoor glädhi och hugnat vthaff thin kerlek. Filem. 7 (NT 1526). Thet är os alsingen hugnad, at wi bäre korset här i werldene, så framt thet icke är Christi kors. Spegel Pass. 307 (c. 1680). Ach at Then gått sin kos som Riksens Hugnad var. Hiärne Klag. A 3 b (1742). Hon hade varit sin gemåls hugnad i nöd och lust. Dalin Hist. III. 2: 152 (1762). I .. (skolen) med tacksamhet och glädje tillegna eder de hugnader, Gud skickar i eder väg. Wallin 1Pred. 2: 197 (c. 1830). Hädanefter skulle han få njuta bättre dagar och ha mer hugnad av sitt äktenskap. Lagerlöf Troll 2: 45 (1921). — särsk.
a) i numera obr. anv. (jfr b, c, d). Gudh låthe migh finna E. K. M:tt medh hälssan, hugnadt och all lyckeligh välmåge. AOxenstierna 2: 72 (1612). (Laga) Ded min ovän ey gläds, ey någon hugna tager, / Af ded mig illa går. Rosenfeldt Vitt. 77 (c. 1690). Jag hade wähl formodat .. att min Cousin skulle .. göra migh den hugnan att få göra medh honom än nu een Campagne. SvBrIt. 2: 17 (1690). Du kan utan oro helga dina återstående dagar åt umgänget med förtroliga vänner, åt hugnaden af älskade afkomlingar. Wallin Vitt. 2: 317 (1811).
b) (†) konkret, närmande sig bet.: belöning, dusör; jfr HUGNA, v. 1 c. Min herre säger rätt, att då husbonde hugnar ett flitigt tjenstehjon, verkar det idoghet. Men då 1739 års stadga förbjuder uttryckligen att gifva eller taga sådan hugnad, måste den ock hafva en konträr verkan. Chydenius 388 (1779).
c) (†) övergående i bet.: ersättning, vederlag. Ofwanbemälte 2:ne Personer .. skola .. them til hugnad emot theras utståndne beswär och widlyftige hit til Orten giorde resa .. wid 3:ne Utskrifningar wara befriade, at stå med andra uti Rota. Bergv. 1: 378 (1689).
d) (†) närmande sig bet.: gagn, nytta. OxBr. 6: 34 (1629). E. M. mijn alernådigeste Drottning .., som i framtijdhen kan wara Rijkena til bijstånd och hugnat. Bureus KonStyr. A 2 b (1634). Rudbeck Bref 103 (1675).
B (knappast br.): HUGNADS-FULL, se C. —
-RIK, se C.
C [med avs. på ssgstypens bildningssätt jfr FÄGNE- (se FÄGNAD ssgr)]: HUGNE-FULL. (-nads- c. 1696. -ne- 1674—1872) (i högre stil, numera knappast br.) hugnelig. Columbus BiblW A 4 b (1674). Dahlstierna (SVS) 403 (c. 1696). SvTyHlex. (1851, 1872). —
-RIK. (-nads- 1829. -ne- 1725—1908) (i högre stil) hugnelig. URudenschöld (1725) i 2Saml. 1: 95. Herrans hugnerika löften. Rundgren Minn. 2: 212 (1870, 1883). Minnet .. af allt hugnerikt, som man upplefvat. Cronholm Minnesbl. 207 (1908).
Spalt H 1347 band 11, 1932