Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HULIGAN hul1iga4n l. hɯ1-, m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(hol- 1909. hool- 1905. hul- 1909 osv.)
Etymologi
[av eng. hooligan, mansperson som gör sig skyldig till rån o. andra våldsdåd, bov, bandit; särsk. om förbrytare som är medlem av ett organiserat band; sannol. eg. ett personnamn. Benämningen lär tidigast hava användts om ett förbrytarband som omkr. 1890 huserade i vissa delar av London]
person av samhällets bottensats som begår l. är i stånd att begå vilka förbrytelser som helst, våldsvärkare, bandit, bov; särsk. (i sht i Finl.) i fråga om vissa element under upproret i Finland 1918. En ganska stor och rik stad, en berömd kurort blir stormad, eröfrad och sköflad af en skara hooliganer och ligapojkar. SDS 1905, nr 97, s. 1 (i fråga om ryska förh.). Mattsson VSkr. 1: 202 (1911). De anarkistiska elementen bland den ryska militären, hos vilka huliganerna haft ett gott stöd. SvD(A) 1918, nr 71, s. 3. Larsson Världskris. 88 (1920). Valkampanjen i London störes av huliganer. SDS(A) 1931, nr 289, s. 3.
Ssgr: HULIGAN-BAND. SvD(A) 1918, nr 71, s. 3. —
-UPPROR~02, äv. ~20. Huliganupproret i Finland 1918. 2NF 28: 545 (1918).

 

Spalt H 1365 band 11, 1932

Webbansvarig