hummer | SAOB

Publicerad 1932

HUMMER hum4er, sbst.2, i bet. 1 m. l. r. (f. NordT 1881, s. 268; f. o. m. Lind (1749)), i bet. 2 m.; best. hummern ((†) humeren Schroderus Comenius 172 (1639); humren Sahlstedt (1773), Widegren (1788)); pl. humrar (Spegel GW 189 (1685) osv.) ((†) = (OrdnLilleTull. 1638, s. A 4 b, Palmchron SundhSp. 111 (1642)); humror Serenius EngÅkerm. 155 (1727); hummor IErici Colerus 1: 64 (c. 1645)).

Ordformer

(humber 1638—1740. humer 1609—1642. hummer 1640 osv.)

Etymologi

[liksom dan. o. t. hummer av (m)nt. hummer; jfr isl. humarr, holl. hummer, hommer, ävensom fr. homard. Ordet motsvarar gr. κάμ(μ)α–ρος, ett slags kräfta, varav lånats lat. cammarus, hummer]

1) kräftdjur av släktet Homarus M. Edw., i sht arten Homarus vulgaris M. Edw. (europeiska hummern); stundom om närstående kräftdjur, t. ex. arten Nephrops norvegicus (Lin.) Leach (norska hummern, kejsarhummer, sjökräfta); äv. i koll. anv. l. ss. ämnesnamn l. om maträtt som (till väsentlig del) består av hummer. Asteropherus 18 (1609). Humrar, Räkior och dy ljka Kräsligheter / Af hwilke man sig förr kan äta trött än feter. Spegel GW 189 (1685). Hummern kokas i saltvatten, som bör koka då den ilägges. Langlet Husm. 356 (1884). Kroketter af hummer. Hellman Kokb. 356 (1896). 2NF 13: 1372 (1910). — jfr BÄRG-, HON-, KEJSAR-HUMMER m. fl.

2) (†) elliptiskt för GRIP-HUMMER (se d. o. a). Humrarne hade .. en räkning .. att presentera. SöndN 1862, nr 7, s. 4.

Ssgr (till 1): A: HUMMER-ALADÅB. kok. —

-BEN. (hummer- 1830—1832. hummers- 1730) ben av hummer. Oec. 19 (1730). —

-BURK. burk avsedd för l. innehållande konserverad hummer. SAOL (1900, 1923). Engström Lif 123 (1907). —

-FISKARE. Ekström AfhFiska 84 (1845). —

-FISKE. Kalm Resa 1: 54 (1753). Ej .. må vid hummerfiske hummer, som i längd icke håller 21 centimeter, .. fångas. SFS 1890, nr 20, s. 1. —

-FÅNG. (†) hummerfångst. Kalm Resa 1: 54 (1753). —

-FÅNGST. —

-GAFFEL. gaffelliknande redskap med små klor, avsett att användas vid förtärande av hummer. BoupptVäxjö 1914. —

-GARN. (förr) garn (se d. o. 2 a) som användes för hummerfångst. Linné Sk. 318 (1751). —

-HONA. GHT 1895, nr 224, s. 4. —

-HUCKERT, äv. -HUKARE. (förr) mindre fartyg inrättat för transport av levande hummer. Holländare, som komma årligen med sina Hummer-Hukare hit. Œdman Bahusl. 31 (1746). Carlén Köpm. 1: 435 (1860). Hummern fördes från uppköpsstationerna på s. k. hummerhuker lefvande öfver till England. NF 7: 59 (1883). —

-KLO. Serenius (1734; under elaw, sbst.). Hummer-klor brukas af bönderna uti Upland .. til snus-dosor. Kalm Resa 1: 26 (1753). —

-KUPA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hummertina. Ekström AfhFiska 127 (1845). Lundell (1893; anfört fr. västsvensk förf.). —

-KÖTT. i sht kok. Warg 22 (1755). —

-MAJONNÄS. kok. hummer anrättad med majonnäs. Auerbach (1909). Östman IdunKokb. 98 (1911). —

-OMELETT. kok. omelett med hummerstuvning. WoJ (1891). Hellman Kokb. 361 (1896). —

-PASTEJ. kok. av hummer tillagad pastej. AHB 92: 70 (1876). —

-PUDDING. kok. med hummer tillagad pudding. Warg 23 (1755). Hagdahl Kok. 839 (1879). —

-ROM. Kalm Resa 1: 85 (1753). —

-RÖD. (i vitter stil) röd ss. en hummer. Det hummerröda ansiktet. Nordström Landsortsb. 265 (1911). —

-SALLAD l. -SALLAT. kok. sallad beredd av hummer. Backman Dickens Pickw. 1: 242 (1871). Langlet Husm. 465 (1884). —

-SKAL. Warg 118 (1755). —

-SMÖR. kok. smör som har fått färg o. smak gm tillsättning av sönderstötta hummerskal o. d. AHB 92: 70 (1876). Escoffier 1: 12 (1927). —

-SOPPA, r. l. f. kok. Warg 22 (1755). —

-STJÄRT. Warg 330 (1755). —

-SUMP. Kalm Resa 1: 53 (1753; i fråga om norska förh.). TurÅ 1930, s. 220. —

-SÅS. kok. sås beredd med hummer. SvT 1852, nr 15, s. 2. Hagdahl Kok. 245 (1879). —

-TINA, r. l. f. ett slags mjärde bestående av en med nät överdragen spjälställning vari hummer fångas. Kalm VgBah. 143 (1746). Sandström NatArb. 1: 242 (1908). —

-TRÄ. (förr) fisk. kärl (fjärding) vari hummer saltades och packades. Ett hummer-träd (skall hålla) 24 kannor. StadgFiske 14/11 1766, s. A 2 a. Ekström AfhFiska 148 (1845). —

-TÅNG, pl. -tänger. [jfr: I fordna tider, då Hummer fanns i öfverflöd, fiskades han med Tång och Krok. Ekström AfhFiska 80 (1845)] (förr) fisk. tång som användes för fångande av hummer. Carlén Rosen 48 (1842). —

-TÄKT. (i skriftspr., föga br.) hummerfångst. Holmberg Bohusl. 2: 98 (1843). Höjer Sv. 2: 899 (1879). —

-YNGEL. LAHT 1903, s. 287.

B (†): HUMMERS-BEN, se A.

Spalt H 1388 band 11, 1932

Webbansvarig