Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUMPLA hum3pla2, v. -ade.
Etymologi
[jfr d. humple, t. humpeln; avledn. till sv. dial. humpa, skumpa, rida dåligt; möjl. samhörigt med SKUMPA]
(i vissa trakter, bygdemålsfärgat) gå haltande, linka; särsk. i förb. humpla ut10 4. Så humplade hon (i sina trånga kängor) förpinad ut genom dörren och över kyrkogården. Månsson Rättf. 1: 131 (1916).

 

Spalt H 1393 band 11, 1932

Webbansvarig