Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUNS hun4s, n.; best. -et.
Etymologi
[avledn. av HUNSA]
(nytt ord, vard.) skrupenser, bannor, ”skäll”, ovett. Didring Malm 2: 35 (1915). Även magistern har fått huns i sin da’r. NorraLatin 221 (1930).

 

Spalt H 1433 band 11, 1932

Webbansvarig