Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HURI 4ri, vanl. uttalat med ”europeiskt u”, f.; best. -n; pl. -s (ConvLex. osv.), stundom -er (WoJ (1891), Waldenström) l. = (CVAStrandberg, Jensen).
Ordformer
(äv. stavat houri. houri 1822 osv. huri c. 1807 osv. hurri 1827)
Etymologi
[jfr t. huri, eng., fr. houri; av pers. ḥūrī, av arab. ḥūr, eg. pl.: (kvinnor) med ögon svarta som gasellens]
var o. en av de evigt unga o. sköna (svartögda) jungfrur som enl. muhammedansk tro förljuva livet i paradiset för de rättrogna männen; vanl. i pl. ConvLex. (1822). Men till Guds paradis, som vimlar / Af sköna huri, vinkas han (dvs. den turkiske krigaren). CVAStrandberg 3: 34 (1855). Bland sköna houri’s skara / får Alej-aga mjöd. Jensen FjStig 62 (1893). Waldenström Österl. 69 (1895). — (mindre br.) bildl., om ung vacker (i sht mörkögd) kvinna. En sydländsk Huri tryck, som maka, i din famn. Hedborn 1: 96 (c. 1807). I skära eller zebrastrimmiga tält .. serverade Uppsalas houris frukt, blommor (osv.). Hasselblad Rust. 55 (1916).

 

Spalt H 1434 band 11, 1932

Webbansvarig