Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HURK, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[till HURKA; jfr holl. hurk, i förb. op de hurken zitten]
(†) huk; i förb. sitta på hurken, sitta på huk. Thunberg Resa 2: 214 (1789).

 

Spalt H 1434 band 11, 1932

Webbansvarig