Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HUVNA, v. -ade.
Etymologi
[sv. dial. huvnä (Södermanl.), huvna (Smål.), håvna (Sk.); avledn. av HUVEN]
(†) om bräder o. d.: slå sig, bågna; jfr BULNA 1. Serenius (1741). Dähnert (1784).

 

Spalt H 1525 band 11, 1932

Webbansvarig