Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYBBLE hyb3le2, n.; best. -et; pl. -en (Peringskiöld Hkr. 1: 658 (1697) osv.) ((†) -er HFinlSkolvH 3: 200 (1703), Almqvist Amor. 116 (1839); = (Tegnér (WB) 8: 525 (1838))); förr äv. HYBBEL, r. l. m. (GullbgDomb. 23/2 1642, Därs. 13/9 1550) l. n. (Schroderus Os. 1: 628 (1635), Boëthius Vitt. 212 (1698)); best. -belen (GullbgDomb. 23/2 1642, Därs. 14/6 1649), ss. n. -blet; pl. -ar (GullbgDomb. 25/2 1652) l. (ss. n.) = (Rudbeck Atl. 1: 418 (1679), Rudbeck Samolad 26 (1701)).
(tarvlig l. usel) boning l. bostad; numera bl. (i vissa trakter, vard.) med nedsättande bibet. om litet, tarvligt, mer l. mindre förfallet boningshus, koja, ”kyffe”, ”kula”, ”kåk”, ”ruckel”; äv. mer l. mindre bildl. l. i överförd anv. Itt litet hybbele eller hws. LPetri ChrPina q 6 a (1572). Så har dock synden sitt förnämsta hybbel .. i kroppen och dess lemmar. Boëthius Vitt. 212 (1698). Offta hittas i the fattigas Hybbel, thet icke finnes i Kunga hus. Rudbeck Samolad 26 (1701). Bina fröso i sina hybblen. Strindberg SvÖ 2: 170 (1883). En arbetarefamilj i ett litet hybble vid Humlegården. Elkan Hall 501 (1899). SvD(A) 1930, nr 328, s. 7. — jfr STUDENT-, TIGGAR-HYBBLE.
Spalt H 1592 band 11, 1932