Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HYLOZOISM hyl1osois4m l. hy1l-, l. -ås-, l. -så-, r.; best. -en.
filos. filosofisk meningsriktning som tillerkänner materien en ursprungligen inneboende kraft o. fattar den ss. till själva sitt väsen levande o. besjälad; materiell panteism. ConvLex. 6: 207 (1832). Boström 2: 7 (1838). Nyblæus RelUpps. 75 (1868, 1874). Arvidson Thorild 88 (1931). —
Spalt H 1635 band 12, 1932