Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYLTA, sbst., anträffat bl. i pl. hyltor (Skråordn.) l. hylter (TullbSthm 17/5 1543, 3/11 1548).
Ordformer
(hylt- (hyltt-, hylth-) 1543—1548)
Etymologi
[liksom ä. d. holfte (hölte), hölster, av mnt. hulfte, f., koger (jfr HÖLSTER), motsv. t. halfter, holfter, hulfter, pistolhölster, avledn. av mht. hulft, f., fht. hulft, huluft, hölje, koger, möjl. samhörigt med got. hvilftrjos, f. pl., likkista, o. med VALV, kanske med anslutning till ord av stammen hul- (se HÅL, adj., HÖLJA, v.)]
(†) hölster; hylsa som skyddar spjutspets. TullbSthm 17/5 1543. J (dvs. ett) kneffuell spiutt mz hyltor och ordbond (dvs. doppsko) haffuer gullit .. 20 öre. Skråordn. 325 (1546). Sÿnth Rör (dvs. hjullåspistoler) M[eth] hylth[e]r. TullbSthm 3/11 1548.

 

Spalt H 1639 band 12, 1932

Webbansvarig