Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYPERBEL hypær4bel, r. (m. Weste (1807), Lundell (1893)); best. -beln ((†) -blen VetAH 1785, s. 3; -belen Palmquist); pl. -bler (Palmquist osv.) l. -blar (Jochnick AnGeom. 57 (1860) osv.).
Etymologi
[av t. hyperbel, överdrift, hyperbol, hyperbel, sidoform till hyperbole (se HYPER-BOL)]
mat. till de koniska sektionerna hörande, plan, öppen kroklinje, så beskaffad att skillnaden mellan avstånden från en punkt vilken som helst på periferien till två fasta punkter (brännpunkterna) alltid är densamma; jfr HYPER-BOL 2. Palmquist ConSect. 54 (1752). VetAH 1773, s. 332. Lindelöf AnGeom. 69 (1864). Skäres konen parallellt med sidan, fås en hyperbel. LfF 1910, s. 256. Hos cirkeln, ellipsen och hyperbeln gå alla diametrar genom medelpunkten. 3NF 5: 858 (1926).
Ssgr (mat.): HYPERBEL-BÅGE. jfr BÅGE 2 b. Lindelöf AnGeom. 71 (1864). —
-FORMIG.
Avledn.: HYPERBLISK, adj. (†) = HYPER-BOLISK 2. Palmquist ConSect. 130 (1752).

 

Spalt H 1650 band 12, 1932

Webbansvarig