Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYPIG, adj.; adv. -T.
Ordformer
(hyp- 1629 (: hypigheet)—1652. höp- 1641—1642. -ich 1636 (: hypicht, adv.). -ig 1629 (: hypigheet)—1652)
Etymologi
[liksom d. hyppig av (m)nt. hüpig, till mnt. hupe, hop (se HOP); jfr t. häufig samt HOPIG]
(†) riklig, ymnig; ofta förekommande. (Det är) Nyttigt att myntet blifver hypigt. RP 4: 57 (1634). Gifva tilfelle och anledning til sådan nödig pertzels (näml. spannmåls) hypige införsel. Stiernman Riksd. 1206 (1652).
Avledn.: HYPIGHET, f. (†) riklighet, ymnighet. Stiernman Com. 1: 969 (1629).

 

Spalt H 1650 band 12, 1932

Webbansvarig