Publicerad 1932 Lämna synpunkter HYPOKLORIT hyp1oklori4t l. -åk- l. -ωk- l. -klå-, r.; best. -en; pl. -er. Ordformer (-chlorit 1833—1840. -klorit 1883 osv.) Etymologi [jfr t. hypochlorit, eng. o. fr. hypochlorite; av gr. ὑπό (se HYPO- 2) o. KLORIT] kem. salt av underklorsyrlighet. Berzelius ÅrsbVetA 1833, s. 179. Rosenberg OorgKemi 210 (1887). Spalt H 1653 band 12, 1932 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se