hyrkusk | SAOB

Publicerad 1932

HYRKUSK hy3r~kus2k, m.; best. -en; pl. -ar.

Ordformer

(hyr- 1734 osv. hyre- 1731—1750)

Etymologi

kusk på en hyrvagn; förr äv.: person som tillhandahöll allmänheten hyrvagnar. Hyrekutskarne förbiudes strängel., at af någon fordra mera betalning, än efter denna taxan. PH 2: 932 (1731). Lind (1749). De som hålla mig för oförskämd som en hyrkusk, eller blyg som en bondflicka, för philosoph eller Danviks hjon, hafva alla lika rätt. Kellgren (SVS) 6: 160 (1786). Hyrkuskens Berättelser. Blanche Bild. 1: 1 (1863; titel). Ramsay VägvFinl. 1 (1895).

Ssgr: HYRKUSK-DRÄNG. (numera knappast br.) dräng vid ett hyrkuskvärk. Intet något djur af vederstyggelig skapnad finnes, som jag har så mycken aversion före, som för hyrkuskdrängar. Kexél 1: 205 (1789). VL 1895, nr 292 A, s. 2. —

-EKIPAGE. TIdr. 1896, s. 67. —

-GILLE(T). (förr) = -ÄMBETE(T). Lundin o. Strindberg GSthm 512 (cit. fr. 1825). —

-KAJSA. (†) = HYR-KAJSA. SthmFig. 1847, s. 373. —

-TAXA. SC 1: 463 (1820). —

-VAGN. hyrvagn. SP 1792, nr 215, s. 4. —

-VÄRK, n. företag som tillhandahåller allmänheten hyrvagnar; äv. konkret, om byggnad o. d. där ett sådant företag inrymmes. DA 1771, nr 92, s. 4. Blanche Bild. 1: 4 (1863). AdrKalSthm 1921, s. 231. —

-ÅLDERMAN~102 l. ~200. (förr) SthmStCal. 1799, s. 81. —

-ÄMBETE(T)~020 l. ~200. (förr) hyrkuskarnas skrå. Blanche Bild. 1: 18 (1863).

Spalt H 1670 band 12, 1932

Webbansvarig