Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HYSING hy3siŋ2 l. HYSSING hys3iŋ2, förr äv. HUSSING, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(his- 1695. huss- 1686. hys- 1541 osv. hyss- 1541 osv.)
Etymologi
[sv. dial. hys(s)ing, hussing, äv.: snöre o. d.; liksom d., nor. hyssing, eng. housing, av mnt. husinge l. holl. huizing, av ovisst urspr. — Jfr HYSLING, sbst.2]
(i fackspr., i sht sjöt.) av fin hampa spunnen, tresträngad, smäcker lina (ngt tjockare än märling). SkeppsgR 1541. UFlott. 2: 51 (1881). Stenfelt (1920).

 

Spalt H 1673 band 12, 1932

Webbansvarig