| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄLSA häl3sa2, r. l. f.; best. -an (Anm. I vissa fall är det omöjligt att avgöra, om denna best. form l. HÄLSAN, r. l. f., föreligger); pl. (i bet. 4, †) -or (Bremer Brev 2: 166 (1841), Därs. 339 (1843)).
1) (†) välfärd, välgång. Så taladhe tå Engelen henne (dvs. jungfru Maria) til, .. at han först vnskade henne helso. LPetri 3Post. 60 a (1555). Och Befallom (vi) nu her medh E. F. N. .. till mykin helsa och welferde. Rääf Ydre 1: 361 (i handl. fr. 1603). Tigh ske hälsa. Messenius Christm. 222 (c. 1616). Cellarius 36 (1699, 1729).
2) (†) välgångsönskan, hälsning (se d. o. 2); ofta [jfr motsv. anv. av lat. salus, välgång, hälsning] i formulärartad ingress till brev. Claudius lysias, Them mectogha landzhöffdinghanom Felici, Helso. Apg. 23: 26 (NT 1526; brevbörjan). Konung Alexander tilbiudher sinom brodher Ionathe helso. 1Mack. 10: 18 (Bib. 1541; brevbörjan). Vår venlig käre helsse medt hvadt mere kärt och gott udi vår macht och förmöge ähr, altijdh tilförende etc. G1R 27: 63 (1557; brevbörjan). Girs Edeln. Dedik. 1 (1627).
3) (i religiöst spr.) frälsning, salighet; numera bl. i anslutning till äldre språkbruk o. vanl. uppfattat i bet. 4. Christus är huffuudhit för församblingen, och han är och cropsens helsa. Ef. 5: 23 (NT 1526; Erasmus: idem est qui salutem dat corpori; Bib. 1917: sin kropps Frälsare); jfr 1. Hielp mich ifråå blodhskylder, gudh som minne helses gudh äst. Mess. 1531, s. C 2 a (övers. av Psalt. 51: 16; Bib. 1917: du min frälsnings Gud). Iesus Christus är wor helsa, / som oss alla wille frelsa. Ps. 1536, s. 48; jfr Ps. 1695, 14: 1, o. Ps. 1819, 152: 1. Kom Gud min salighet! Du Hedningarnes Hälsa. Frese Sedel. 49 (1726).
4) det tillstånd hos en organism som beror på o. kännetecknas av att alla dess organ fungera på ett fullt tillfredsställande sätt, godt kroppsligt befinnande l. tillstånd, godt hälsotillstånd; stundom utan skarp gräns övergående i 5. Vara vid hälsa, vara fullt frisk. Ha hälsan, i sht (vard.) i uttr. leva och ha hälsan. Hon ser ut som hälsan själv (ngt vard.). Om jag lever och har hälsan (skall jag göra det o. det). Förstöra, återvinna hälsan l. sin hälsa. Undergrävd, vacklande, bruten hälsa. Storma på sin hälsa. Sjukdomen går till hälsa. Bad är hälsa. För then Troskap han Oss och Rijket .. bewisa skall så länge hans hälsa warar. G1R 4: 125 (1527). Hälsan är Alt. Alt, Alt är altzinte, thär intet är Hälsan. Stiernhielm Häls. (c. 1650). Om Gud will jag lefwer och helsan hafwer. VDAkt. 1715, nr 291. Vill ändå, om Gud gifver hälsan, komma förr igen. 2RARP 6: 164 (1731). Du ser ut som sjelfva hälsan! Envallsson Schlenzh. 32 (1796). Om han hade fått behålla hälsa och krafter, hade han nog blifvit en duglig finansminister. De Geer Minn. 2: 55 (1892). — jfr BJÖRN-, BÄRG-, JÄRN-, O-HÄLSA m. fl. — särsk.
a) i vissa uttr.
α) komma till hälsa (igen) o. d., förr äv. till hälsan l. sin hälsa, återvinna sin hälsa. Till thess högbe:te wår käre broder kann komme til sin helsse och sundhett igenn. Rääf Ydre 1: 323 (i handl. fr. 1574). AOxenstierna Bref 4: 366 (1647). Hon .. kom till helsa igen och lefde flera år. Wigström Folkd. 2: 235 (1881).
β) (numera i sht i folkligt l. vard. spr.) i uttr. med hälsan, med bibehållen hälsa, frisk, oskadad; särsk. i förb. komma (från ngt, tillbaka, fram o. d.) med hälsan. När Gudh teckes en gonge hielpa oss medh helsen tilhopa igen. OxBr. 5: 17 (1612). Din Amalia har .. kommit fram med helsan. Almqvist AmH 1: 1 (1840). särsk. (ngt vard.) i uttr. slit det med hälsan o. d., ss. önskan, när man ger ngn ngt l. när ngn får ngt nytt (på sig), att denne måtte få all den glädje av det nya som man kan vänta (eg.: få behålla hälsan, medan han använder det). Se nu, gå at probera .. (skorna), och slit dem med helsan, min Gumma lilla. Envallsson Skom. 60 (1785). Michaelson Ungk. 128 (1892; bildl.).
b) i mer l. mindre bildl. anv., om själsligt tillstånd som kan anses motsvara kroppens hälsa; numera äv. ss. fackterm, om dylikt psykiskt tillstånd, i sht hos enskild individ. Psykisk hälsa. Dygden är Siälenes Hälsa. Stiernhielm Herc. 384 (1658, 1668). Folkens moraliska helsa. PT 1900, nr 207 A, s. 3. Folkens lifsutsikter bero mera af andlig hälsa än af yttre maktmedel. Fahlbeck Världsåsk. 32 (1910). — jfr SJÄLS-HÄLSA.
5) i allmännare anv., om kroppens allmänbefinnande; stundom svårt att skilja från 4. God, stark, blomstrande, svag, dålig, ömtålig hälsa. Vara, leva vid god hälsa. Både Modern och Sonen .. äre widh godh helsa och sundheet. AJGothus ThesEp. 3: 108 (1619). Hazael (ursäktade sig) för sin svaga hälsa skull. Ehrenadler Tel. 184 (1723). Hur står det till med helsan? Lönnberg Skogsb. 52 (1881); jfr slutet. Mina bröder .. blefvo klena till hälsan. De Geer Minn. 1: 28 (1892). Han tog ledighet för att sköta sin hälsa. Hallström Händ. 93 (1927). — jfr FOLK-HÄLSA. — särsk. (vard.) i den skämtsamma frågan hur står det till med hälsan och kärleken? o. d. Lannerstierna Äfv. 40 (1790). Blanche Posit. 18 (1843).
-SPILL. fördärvande (eg.: ”spillande”) av hälsan. Hälsz’ och Tijd-spill. Stiernhielm Parn. 1: 9 (1651, 1668).
B (†): HÄLSA-DAG, se E.
C (†): HÄLSE-BOT, se E. —
-BRUNN, -BRÖD, -DAG, -DRICK, se E. —
-DRYCK, -FLOD, -KRAFT, -KÄLLA, -MEDEL, se E. —
-SAFT, -VATTEN, se E.
D (†): HÄLSES-DAG, se E.
E: HÄLSO-BAD. bad varigm man söker återvinna hälsan; numera nästan bl. bildl. Möller 1: 941 (1782). Sturzen-Becker 4: 106 (1862; bildl.). Östergren (1928). —
-BOT. (hälse- 1648—1732. hälso- 1711 osv.) (i vitter stil, arkaiserande) återställande av hälsan; äv. konkret, om hälsobringande medel. Stiernhielm Herc. 189 (1648, 1668). Om Er behagar, kunnen I (herrar läkare) genomläsa detta ark och deraf kanske få bättre hälsobot än jag ofta fådt af Edra Recepter. Dalin Arg. 2: 187 (1734, 1754). (Malörtsbrännvinet skall tjäna) till kostlig hälsobot, men ej till svalg. Österling Idyll. 19 (1917). —
-BRINGANDE, p. adj. (i skriftspr.) SvT 1852, nr 19, s. 3 (bildl.). Den helsobringande Marstrandsluften. SDS 1894, nr 314, s. 1. —
-BRUNN. (hälse- 1635—1815. hälso- 1541 osv.)
1) [anv. utgår från Jes. 12: 3 (se nedan)] (†) till 3, bildl.: brunn l. källa som skänker frälsning; jfr -KÄLLA 1. J skolen ösa watn medh glädhi vthu helsobrunnomen. Jes. 12: 3 (Bib. 1541; Luther: aus den Heilsbrunnen; Vulg.: de fontibus salvatoris; Bib. 1917: ur frälsningens källor). Lybecker 38 (c. 1715). Vid Jesu kors uppväller Zions hälsobrunn. Hagberg Pred. 2: 90 (1815).
2) till 4: hälsokälla (se d. o. 2); numera vanl. om anstalt l. plats med dylik l. dylika källor. Schroderus Os. 2: 566 (1635). Warma Bad och sura Helso-Brunnar. Spegel GW 113 (1685). Den 20 .. Junii begynnes Brunsdrickningen vid Lunds Hälso-Brun. GT 1788, nr 51, s. 4. Hagman FysGeogr. 53 (1903). —
-BRYTANDE, p. adj. (†) nedbrytande för hälsan, hälsovådlig. Fischerström 1: 384 (1779). Möller (1790, 1807). —
-BRÖD. (hälse- c. 1670. hälso- 1907 osv.) (förr) benämning på ett slags (stämplade) kakor, bakade av olika slags ingredienser, som användes ss. ett slags ”kraftbröd”, läkemedelsbröd, medicinbröd; äv. bildl. At bäste Medicin är flyckt för öfverflöd, / Ok lagom utaf alt (är) vårt rätte hälsebröd. SColumbus Vitt. 97 (c. 1670). Brödstämplar användes .. ofta i klostren vid tillverkningen af helsobröden för att påtrycka dem helgonets bild eller attribut eller andra heliga makttecken. Fatab. 1907, s. 180. —
-BÄGARE. (i vitter stil) bägare med hälsobringande dryck; i bildl. anv. (Jag har) druckit ur bergens frusande il / hans (dvs. nordanvindens) ymniga hälsobägar. Karlfeldt FlPom. 109 (1906). —
-DAG. (hälsa- 1592. hälse- 1553—1815. hälses- 1563. hälso- 1558 osv.) dag varunder man åtnjuter hälsa; numera nästan bl. (ngt arkaiserande) i uttr. icke hava haft l. fått, äv. sett (förr äv. känt) o. d. någon (enda), förr äv. sin hälsodag (sedan den l. den händelsen l. tidpunkten); förr äv. om längre tidsperiod (jfr DAG I 2). Och sedan kende han aldriig sin helse dagh. SthmTb. 15/5 1553. I din helso-dag kan du göra mycket godt. Liljestråle Kempis 50 (1798). Wallin 1Pred. 3: 9 (c. 1830). (Sedan denna vinterafton) hade han ej haft en enda hälsodag. Ullman Präst. 202 (1907). —
-DRICK. (hälse- 1732—1777. hälso- 1752—1885) (numera bl. ngn gg i poesi) = -DRYCK. Kolmodin QvSp. 1: 320 (1732; i bild.). Snoilsky 2: 142 (1881). Tavaststjerna NVers 49 (1885; bildl.). —
-DRYCK. (hälse- 1727. hälso- c. 1817 osv.) (numera i sht i vitter stil) hälsogivande dryck; numera nästan bl. i bildl. anv. l. i därav influerad eg. anv. (t. ex. i uttr. en värklig hälsodryck o. d.). Sättet at gifva Fåren in hvarjehande hälse-Drycker. Alströmer Får. 55 (1727). Beskow i 2SAH 30: 231 (1857; bildl.). —
(4, 5) -FARLIG. farlig för hälsan (l. det allmänna hälsotillståndet). Lundin NSthm 44 (1887). Beslag af helsofarliga födoämnen. SDS 1894, nr 302, s. 1. —
(4, 5) -FIENTLIG. (i skriftspr.) som är farlig för l. skadar hälsan (l. det allmänna hälsotillståndet); hälsovådlig. KrigVAH 1884, s. 10. SFS 1890, nr 58, s. 15. —
(3) -FLOD. (hälse- c. 1715. hälso- c. 1715—1862) (i äldre, religiöst spr.) bildl.: flod l. flöde av frälsning. Lybecker 103 (c. 1715). När verldens hopp förtvinadt stod, / .. Rann upp så klar en helsoflod. Ps. 1819, 146: 1. Bring Högm. 162 (1862). —
-FULL. (numera bl. ngn gg i vitter stil) som är liksom fylld av hälsa; som ger ett livligt intryck av hälsa, blomstrande av hälsa, frisk; äv. i fråga om själslig hälsa. Tjocka, helsofulla kinder. Bremer Hem. 1: 215 (1839). Den starke och helsofulle lider .. jemförelsevis föga (av tobaken). SvT 1852, nr 172, s. 3. Wirsén Vis. 282 (1899). Svend är lyckligtvis en för stark och hälsofull natur för att gå under af sorg. Dens. i PT 1910, nr 23 A, s. 3. —
-FÖNSTER. (i Finl.) om nedfällbar övre del av ett fönster (gm vilken anordning den kalla luften vid ventilation icke direkt träffar de lägre delarna av ett rum). FFS 1929, s. 864. —
-GIVANDE, n. (†) egenskapen l. handlingen att skänka hälsa. Bælter JesuH 5: 77 (1759). Oldendorp 1: 173 (1786). —
-GIVANDE, p. adj. (i skriftspr.) som skänker hälsa, hälsobringande; äv. i bildl. anv. (Guds) andas .. hälsogifvande tuktan och gåfvor. SRosén (1738) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 32. (Ramlösa källors) helsogifvande vatten. Santesson Nat. 163 (1880). —
(4, 5) -HÄNSYN~20 l. ~02. (i skriftspr.) Lundquist Fontane EBr. 223 (1902). Av hälsohänsyn. Östergren (1928). —
-KAFFE. (föga br.) om dryck med kaffeliknande smak o. utseende som begagnas i stället för kaffe o. som är tillredd av för hälsan oskadliga l. nyttiga ämnen; äv. om preparat varav drycken tillredes. Dalin (1852). —
-KNUT. i folktro: knut som knutits på visst sätt på ett snöre vilket bindes l. hänges på ngn som man vill bota l. bevara för sjukdom; trollknut. Afzelius Sag. 6: 53 (1851). Ymer 1927, s. 246 (i fråga om afrikanska förh.). —
-KRAFT. (hälse- 1746—1750. hälso- c. 1715 osv.) (numera i sht i högre stil) hälsobringande kraft; ofta i bildl. anv. Lybecker 28 (c. 1715). Denna tankens renande inflytelse är en ibland mensklighetens största helsokrafter. Geijer I. 4: 381 (1839). Pisas bad .. äro ryktbara .. för deras helsokraft. Bremer GVerld. 2: 91 (1860). —
-KRAFTIG. [till -KRAFT] (föga br.) som har hälsobringande kraft. Lundin Alp. 270 (1883). Källornas vatten var hälsokraftigt vissa helgaftnar. Nilsson FolklFest. 62 (1915). —
-KUR, pl. -er. (mindre br.) kur för vårdande l. förbättrande av hälsan. Hammarsköld SvVitt. 1: 333 (cit. fr. c. 1750). Adlerbeth Ant. 1: 237 (c. 1792). Kjellén Storm. 1: 177 (1905; bildl.). —
-KÄLLA. (hälse- 1805—1815. hälso- 1679 osv.) [fsv. helsokälda]
1) [bildat efter -BRUNN 1] (i religiöst spr.) till 3, bildl.: källa som skänker frälsning; numera anslutet till HÄLSA, sbst. 4. Vid foten af det heliga korset uppväller en helsokälla, der vi kunna blifva renade från alla våra synder. Hagberg Pred. 3: 58 (1817). Blif, Herre Jesus, i oss en lefvande hälsokälla med springande vatten till evigt lif. Hb. 1894, s. 101.
2) till 4: källa (med mineraliskt vatten) som användes i medicinskt syfte; ngn gg äv. om (i sht utländsk) anstalt l. plats med dylik l. dylika källor; jfr -BRUNN 2. VDAkt. 1679, nr 238. De många hälsokällorna (i Österrike), av vilka Karlsbad och Marienbad i Böhmen samt Gastein i Salzburg äro de mest bekanta. Rönnholm EkonGeogr. 178 (1907). —
-LÄRA, r. l. f. läran om vad som gagnar l. skadar hälsan o. om de åtgärder som kunna vidtagas för hälsans bevarande o. stärkande (förr äv. återställande), (enskild) hygien; äv. om lärobok i hälsolära. Helso-lära utan medikamenter, för friska och sjuka af alla stånd. Andrée (1842; boktitel). Hälsoläran bör såvidt möjligt läsas i anslutning till de särskilda organens fysiologi. SFS 1906, nr 10, s. 37. —
-LÖS. (häls- 1833. hälso- 1687—1916) (numera föga br.) som har förlorat sin hälsa; sjuklig, sjuk; som har sjukligt utseende. NorrbHembSkr. 1: 181 (cit. fr. 1687). Frös i min usla stuga, så att jag blef nästan hälsolös. Molin ÅdalP 19 (c. 1895). De bleka, hälsolösa ansiktena. Böök ResTyskl. 74 (1916). —
-MEDEL. (hälse- 1746. hälso- 1688 osv.) medel för hälsans bevarande o. stärkande; förr äv. liktydigt med: medikament; numera i sht i mera abstr. l. i bildl. anv. Swedberg SabbRo 1261 (1688, 1712; bildl.). För en så sund man .. fan jag ytterligare intet skäl at hälsomedel förordna. VDAkt. 1793, nr 202. Helsomedlet Guds Ord. Bring Högm. 411 (1862). Si, vår väns spel .. / Det var bättre hälsomedel än alla de apotekares pulver. Lagerlöf Troll 2: 256 (1921; arkaiserande). —
-MÅ, f.? (†) örten Potentilla erecta (Lin.) Hampe, blodrot (som användts i medicinskt syfte). 2LinkBiblH 4: 83 (c. 1550). —
-ORT. (mindre br.) om kurort. Ödman VårD 1: 148 (1887). Lundquist Twain Frest. 75 (1900). Östergren (1928). —
-PEDANT. ringaktande benämning på person som sköter sin hälsa på ett pedantiskt noggrant sätt. SAOL (1900). Den mest rigorösa hälsopedant. Engström Blandn. 228 (1925).
(5) -POLIS.
1) adm. den offentliga tillsynen över hälsovården i en stad (l. annat samhälle). (Hälsovårdsnämnden har) att utöfva helso-polisen eller tillsynen öfver ordningen i staden hvad helsovården angår. SFS 1874, nr 68, s. 4. 2NF 21: 1236 (1914).
2) hälsovårdspolis. Helsopolisens i Stockholm verksamhet. Hygiea 1880, s. 509. Flodström SvFolk 111 (1918). —
-RUBBNING. (i skriftspr.) Ett godt medel till förekommande af helsorubbningar. SD 1892, nr 357, s. 6. —
-RÖD. (i vitter stil) som har hälsans röda färg. En präktig tandrad, kinder helsoröda. CVAStrandberg 4: 240 (1857). —
-SAFT. (hälse- 1732. hälso- c. 1715 osv.) (i vitter stil, numera knappast br.) ”saft” som skänker hälsa; ofta bildl. Dricka af then klara hälsosafft (i ”Kristi kärleks brunnar”). / Som gifwer andligt lif, som gifwer himmelsk krafft. Lybecker 176 (c. 1715); jfr HÄLSA, sbst. 3. Kolmodin QvSp. 1: 475 (1732). Wirsén Sång. 186 (1884). —
(4, 5) -SKADLIG. (i skriftspr.) Hygiea 1857, s. 409. Hälsoskadliga verkningar (hos mjölken). LB 3: 118 (1902). —
(4, 5) -SKÄL. (i skriftspr.) skäl som har avseende på hälsans skötande; nästan bl. i förb. av hälsoskäl. (Armfelt) begärde .. af helsoskäl .. nio månaders tjenstledighet. Tegnér Armfelt 2: 49 (1884). Prinsessan .. höll sig af helsoskäl hemma. Ödman Hemma 42 (1896). —
-SKÄMMA, r. l. f. (†) vad som fördärvar hälsan. Lettferdighet, .. fylleri, och slika helsoskemmor. Swedberg Ungd. 300 (1709). —
(5) -SVAG. (mindre br.) som har svag hälsa; förr äv. om tillstånd o. d.: som kännetecknas av svag hälsa. VDAkt. 1689, nr 1391. Frågan att kunna lifförsäkra äfven helsosvaga personer. PT 1902, nr 221, s. 3. —
-SYSTER. (i Finl.) benämning på var särskild av de kvinnliga funktionärer i ”Samfundet folkhälsan i svenska Finland” (o. andra liknande sammanslutningar) vilka meddela undervisning i hygien i hemmen, tjänstgöra ss. skolsköterskor o. d. 2NF 38: 177 (1925). jfr: Skolsköterskan (bättre kallad ”hälsosyster”). KWiderström i SvRödK 1928, s. 192. —
-TECKEN. tecken till (återvändande) hälsa; äv. bildl. Dalin Hist. III. 1: 505 (1761). Det är utan tvifvel ett helsotecken, att jag kan förarga mig öfver andra menniskors dårskap. Fröding Brev 69 (1889). —
-TILLSTÅND~02 l. ~20. (hälso- 1808 osv. hälsos- 1716)
1) (†) till 4: tillstånd som utmärker sig gm (full) hälsa. Lifvet har för menniskan sitt fulla behag endast i helsotillståndet. Wallin 1Pred. 3: 2 (c. 1830).
2) (i skriftspr.) till 5: tillstånd (vari ngn befinner sig) med avseende på hälsan. Efterhöra ngns hälsotillstånd. Swedberg Schibb. 259 (1716). Allmänna helsotillståndet i staden. SFS 1874, nr 68, s. 4. Konung Oskar I:s hälsotillstånd försämrades alltjämt. De Geer Minn. 1: 187 (1892). —
-VATTEN. (hälse- 1805—1815. hälso- 1685 osv.)
1) vatten som man använder för att återvinna, bevara l. stärka hälsan; särsk. om vatten från hälsokälla l. artificiellt vatten av liknande sammansättning. Spegel GW 114 (1685). De med Konst tilredde helsowatnen äre färdige, och haar Konungen begynt af dem at bruka. OSPT 1686, nr 25, s. 6. Det lyckades honom (dvs. Torbern Bergman) att eftergöra både kalla och varma helsovatten. BL 2: 196 (1836). NF 19: 293 (1895).
2) (†) mer l. mindre övergående i bet.: hälsobrunn, hälsokälla. Kundgiöres härmed at til Vårby Hälso-Vattens brukande tvenne Terminer äro utsatte. Dalin Arg. 2: nr 20, s. 8 (1734). Dalin (1852; med hänv. till helsobrunn). —
(4, 5) -VIDRIG. (i skriftspr.) hälsofarlig, hälsovådlig. SundhetscollBer. 1857, s. 138. Hela lokalen måste anses såsom i hög grad helsovidrig. BtRiksdP 1899, 7Hufvudtit. s. 175. —
(4, 5) -VÅDLIG. (i skriftspr.) som innebär våda l. fara för hälsan, hälsofarlig. Rydberg RomD 138 (1874, 1877). Helsovådliga köttvaror. SundsvP 1886, nr 70, s. 2. Arbetare, som äro anställda i särskilt hälsovådliga industrier. BtRiksdP 1913, XII. 1: nr 10, s. 5.
-VÅRD, se d. o. —
(4, 5) -VÄG. (i skriftspr., mindre br.) i uttr. i hälsoväg, med avseende på hälsan. Hos oss fortfar att vara så der grått i helsoväg. FRuneberg (1852) hos Strömborg Runebg IV. 2. 1: 234. Santesson Nat. 119 (1880). —
-VÄN ~vän2. (föga br. utom i överförd anv.) om person som särskilt ivrar för hälsans skötande, för friluftsliv o. d.; i sht i sg. best. i överförd anv. ss. tidskriftstitel. Hälsovännen, tidskrift för allmän och enskild hälsovård (grundlagd 1886). Helsovännen. Populär Medicinsk Veckoskrift. (1828; tidskriftstitel). Doktor Forsander var stor naturdyrkare, idrottsman, hälsovän och optimist. Siwertz Eld. 459 (1916). —
-ÖRT. (i vitter stil) ört som skänker hälsa; i sht i bildl. anv. Jord, hvarest fridens helsoörter gro! ESjöberg 142 (1820). En helsoört för glädjen, som för smärtan (är kärleken). Runeberg 5: 303 (1857).
F (†): HÄLSOS-TILLSTÅND, se E.
Spalt H 1946 band 12, 1932