| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄLSA häl3sa2, v. -ade, förr äv. pr. -er, ipf. -te, p. pf. -t (pres. ind. sg. -ar Rom. 16: 22 (NT 1526) osv. -er G1R 1: 35 (1522), VDAkt. 1686, nr 229. — imper. sg. hels(s) UrkFinlÖ II. 1: 27 (1604), OxBr. 5: 35 (1613). hälsa (hel-) 3Joh. 15 (NT 1526) osv. — ipf. ind. sg. -ad(h)e Luk. 1: 40 (NT 1526) osv. -te Fosz 516 (1621), Lange Norby 54 (1742). — sup. -at Apg. 18: 22 (NT 1526) osv. — p. pf. -ad Mat. 23: 7 (NT 1526) osv. -t SColumbus Vitt. 95 (c. 1670)). vbalsbst. -AN (se d. o.), -ANDE, -NING (se d. o.); -ARE (tillf., Linc. (1640; under salutator), Grubb 407 (1665)).
1) eg. o. urspr.: önska (ngn) lycka o. välgång (i äldre tid ofta ss. ingress till manifest l. brev); gm ord l. åtbörd o. d. betyga ngn sin vördnad l. aktning l. dyl.; äv.: högtidligt önska (ngn) välkommen; numera vanl. i försvagad bet. om ren hövlighetsbetygelse (t. ex. avtagande av hatten, nick, bugning, nigning, handtryckning), förekommande i sht då man passerar ngn som man känner l. då man träffar ngn; numera vanl. abs. l. i förb. med prep. på, äv. (numera bl. i vitter l. högre stil l. i fråga om mera högtidlig hälsning) med obj.; äv. (fullt br.) med obj. o. predikativt attribut i förb. hälsa ngn välkommen. Han tog av sig hatten och hälsade. P. hälsade på dig, men du såg det visst inte. Han skall naturligtvis hälsa först. Kom, så går vi över gatan och hälsar på honom. Gå omkring och hälsa (t. ex. på en bjudning). De hälsa inte mer på varandra. Hälsa med flaggan, i fråga om att fartyg vid möte med annat fartyg sänker flaggan o. strax därpå hissar den i topp. Jak Göstaf Erekson etc Helser eder alle mene Clerkeriidt öfwer alth Jæmpteland kerlega med wor herre. G1R 1: 46 (1523). Alt folkit sågh honom .. och lopo till och helsadhe honom. Mark. 9: 15 (NT 1526). Helser idher inbyrdes medh it hälogt kwss. Rom. 16: 16 (Därs.). Se där min sköna hiertunge, kommer min Dotter och vill hälsa på henne. Lagerström Gir. 71 (1731). Var mig helsad, tingens Kung, du Vise! Tegnér (WB) 1: 94 (1803). Att här du sitter, att jag helsar dig / välkommen bland oss, visar tidens välde. Därs. 9: 11 (1840). Och genralen med tjusningens eld i sin själ / Gladt helsade trupp och befäl. Runeberg 2: 81 (1848). Han .. vårdade sig (icke) att stiga upp och helsa Singoalla, såsom han lärt att helsa andra flickor. Rydberg Sing. 19 (1857, 1865). De kungliga (gingo) in i kapellet, hvarvid Konungen vänligt helsade till höger och venster åt de i bänkraderna stående skolbarnen. PT 1903, nr 285, s. 2. (†) En Daag, på hwilken osz en stoor Immanuel / Af Himlen nedersteeg, ock hällste Jorden säll. Columbus BiblW B 1 a (1674). — jfr AVSKEDS-, FRID-, ÅTER-HÄLSA. — särsk.
a) med innehållsobj. Hälsa god dag, god morgon osv., förr äv. hälsa ngn en goddag; numera bl. i fråga om ren hövlighetsbetygelse. GullbgDomb. 21/10 1639. Eders Excellence med Ridderskapet ock Adelen helsas en god dag från Bondeståndet. 2RARP I. 2: 62 (1720). Van att lyda, helsade den unge presten det gamla helgonet ett vördnadsfullt farväl. Rydberg Ath. 87 (1859). De Geer Minn. 1: 7 (1892).
b) i uttr. hälsa ngn (l. ngt) (så)som ngt, förr äv. för ngt, äv. (numera bl. i högre stil) med objektiv predikatsfyllnad (förr föregången av obestämda artikeln): högtidligen tilltala l. hylla ngn l. ngt) i hans (l. dess) egenskap att vara det l. det, med ngn äretitel o. d.; äv. (numera föga br.) allmännare: kalla ngn (l. ngt) (för) ngt, anse l. hålla ngn (l. ngt) för ngt. Alt så .. bleff han (dvs. Gustav Vasa) hylladt vtropadt och helsadt för Swerigis och Götis &c vthwald Konung. Svart G1 71 (1561). Wilt tu helsas för en Christen, ah så lef som en Christen. Swedberg Dödst. 497 (1711). Jag verser diktat: Jag helsas / Redan som skald af herdarne. Adlerbeth Buc. 45 (1807). Kan ej den vapenlöse helsas stark / Och visa hjeltemod? Runeberg 5: 104 (1860). Grimberg VärldH 4: 234 (1930).
c) i ironisk anv., i fråga om fientligt mottagande. Ett sin (dvs. en gång) han (dvs. en son till konung Hans) sende til Swerige en här, / The bleffue och rätt wähl helsade thär. Svart Gensv. F 7 b (1558). När fienden visar sig på afstånd, hälsas han af det öfre verkets kanoner. LbFolksk. 123 (1890). (†) 2 tolfpundige stycken (dvs. kanoner) .. medh huilcke jagh, så snartt som dagen begyntte gryy, lätt helsse Sopieha een godh mårgon. OxBr. 5: 441 (1627); jfr a.
d) i mer l. mindre bildl. anv. Studenterna hälsa vårens ankomst med sång. Var helsad, sköna morgonstund! Ps. 1819, 55: 1. Jag hälsar dig vänaste land uppå jord. VSvFolksång. 2 (1845). Öfver hela Sverige helsades statshvälfningen med jubel. Odhner Lb. 293 (1869). Verket .. hälsas med beundran och tacksamhet av hela den bildade allmänheten. NordT 1926, s. 235. — särsk.
α) med sakligt subj. Forsström Dagb. 48 (1800). Mot aftonen helsade mig byn Austerlitz med sitt spetsiga kyrkotorn. Atterbom Minn. 570 (1819). Fröding Stänk 53 (1896). Ett allmänt jubel hälsade ständerväldets fall. Stavenow G3 21 (1901).
β) i uttr. hälsa ngt i ngn l. ngt, i ngn l. ngt se ngt som man med glädje välkomnar l. iakttager, hälsa ngn l. ngt ss. ngt (se b). Vänner af folkets sak helsa i de segrar som Preussen vunnit öfver Österrike och Napoleon den moderna statens triumf. Samtiden 1872, s. 278. Rudin 1Evigh. 2: 561 (1875, 1878).
γ) i uttr. hälsa (på) påven, hälsa på drottning, ss. namn på lekar, se resp. sbst.
2) (†) säga (ngn) farväl, taga avsked av (ngn). Sedhan Paulus hadhe tå warit ther j longan tijdh, helsadhe han brödhrena, och seghlade sina ferdhe. Apg. 18: 18 (NT 1526). Tob. 5: 17 (Bib. 1541).
3) (†) göra ett besök hos (ngn), hälsa på. Och .. foro konung Agrippa och Bernice nedh till Cesaream, och skulle helsa Festum. Apg. 25: 13 (NT 1526). Widekindi KrijgH 187 (1671).
4) muntligen l. skriftligen framföra (till ngn) ngns välgångsönskningar l. uttryck för ngns vördnad, vänskap l. dyl. l. över huvud taget ngns önskan att göra sig påmind hos en annan; äv.: på uppdrag av ngn annan underrätta (ngn om ngt); stundom i sådana uttr. som jag kan hälsa från N. N. l. från Uppsala, med försvagad bet. ss. ren anknytningsformel liktydigt med: jag har träffat N. N. l. varit i Uppsala (o. det ger mig anledning att tala om det l. det). Hälsa så godt! Jag skulle hälsa så mycket från pappa och fråga om han fick låna en skruvnyckel. Vem får jag hälsa ifrån? (vid förfrågan om namnet, då en besökande skall anmälas l. ett telefonbud l. dyl. skall framföras). Wenerna helsa tigh, Helsa tu wenerna huar widh sitt nampn. 3Joh. 15 (NT 1526). Helsa och alle thine elskelige käre syskene tigh medh (dvs. med tillönskan om) monge goda nätter. G1R 23: 200 (1552). Ade faar wäl, hels tin hustro. UrkFinlÖ II. 1: 27 (1604). Gå och hälsa henne ifrån mig, och bed henne tractera oss med litet bär och mjölk. Björn Carol. 15 (1794). Från Agardh kan jag hälsa, han träffades i går på en gästgifvaregård under sin resa till Lund. CLivijn (1811) i BrefNSkolH 362. Hur mår bror min derborta? Jo bra — han bad helsa så mycket. Wetterbergh GNord 13 (1862). Konungen lät genom stats-sekreteraren helsa sekreta utskottet, att han i allo gillade betänkandet. Malmström Hist. 2: 96 (1863). Grimberg VärldH 4: 125 (1930). — särsk.
a) med innehållsobjekt; numera nästan bl. med pronominellt obj. i neutrum l. med att-sats. Hälsa honom att jag kommer i morgon. MoB 7: 103 (1809). Hälsa kapten tusen tack för sitt bref. Därs. 173 (1812). Skotten är en gammal narr. Hälsa honom Du det ifrån mig! Geijerstam KBrandt 173 (1904). Högberg Storf. 90 (1915).
b) i uttr. hälsa hem, om hälsning till ngns (hemmavarande) familj. (Den äkta mannen) sade, hällsa hem, til min Cecilia! OBroman (c. 1705) hos Barr Broman 77. — särsk. (vard.) i överförd anv. (eg. syftande på en sista hälsning till hemmet, som man icke har hopp om att mera få återse): för alltid ta farväl av ngt, särsk. livet; råka riktigt illa ut, ”sluta”; äv. med försvagad anv.: råka illa ut l. dyl.; numera i sht i uttr. nu kan du hälsa hem o. d., nu är det (snart) slut med dig, nu är allt hopp ute; nu är intet mera att göra; äv. i uttr. kunna hälsa hem åt ngt, kunna säga farväl åt ngt, kunna betrakta ngt ss. ett förflutet stadium l. ss. omöjligt att uppnå. Här hvilar Reciproque, som har nu hälsat hem. Dalin Vitt. 4: 173 (c. 1740; trol. i fråga om en död hund). Har herr Hall väl inlåtit sig med den kanaljen Backman, så kan herr Hall hälsa hem. Elkan Hall 347 (1899). Nu kunde vi då hälsa hem åt allt hvad frid och försoning hette! Högberg Jim 93 (1909). Ett hål i segelduken, och vi kunde ha sagt farväl och hälsat hem! Skottsberg Båtf. 286 (1909). Han skulle nog ha fått hälsa hem (om han kommit med en så oförsynt fordran). SvD(A) 1924, nr 52, s. 8.
HÄLSA PÅ10 4. [utvecklat ur HÄLSA, v. 1] göra besök (hos ngn), besöka (ngn). Hälsa på ngn l. hälsa på hos ngn. Han hälsar ofta på i Stockholm, i familjen. VDAkt. 1678, nr 420. Jag .. helsade .. på hos .. löjtnantens enka. Wetterbergh Selln. 79 (1853). (Vahlin o. Hård) drucko ett glas med hvarandra på Societetshuset, och Hård lofvade att komma och helsa på. Tavaststjerna Inföd. 159 (1887). jfr PÅHÄLSA. särsk.
a) i mer l. mindre ironisk användning, i fråga om ovälkommet besök o. d.: göra en påhälsning; jfr HÄLSA, v. 1 c. Gudh förläne vår allernådigste konung lycka till att hällsa på juthen. VDAkt. 1678, nr 25. Samma år hälsade tjufvar på äfven på Vmå konungz gård. NorrlS 1: 303 (1905).
b) i mer l. mindre bildl. anv.; ofta med anslutning till a. Musca carnivora (Spyflugan) som ständigt hälsar på i köttet (av det döda djuret). Linné DelNat. 25 (1773). Om kvällen plär jag stundom hälsa på söta mors ost. MoB 7: 174 (1812). Svälten hälsade på hos honom. Lagerlöf Sten. 10 (1914). —
HÄLSA TILLBAKA10 040, äv. 032, vard. äv. TILLBAKS04. återgälda l. besvara en hälsning. Dähnert 103 (1746).
1) till 1. Björkegren 2483 (1786). Hon bara fnös åt mig och hälsade inte tillbaks. Hallström Ness. 22 (1919).
2) till 4. Weste (1807). Ariovistus lät hälsa tillbaka, att (osv.). Grimberg VärldH 4: 125 (1930). —
HÄLSAS ÅT, dep. (†) till 1: hälsa varandra. Ja, västerhaf ock Östersiön / Skall hälsas åt med saktlig dön. SColumbus Vitt. 75 (c. 1669).
Spalt H 1952 band 12, 1932