Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄLSING häl3siŋ2, sbst.2, förr äv. HÄLSINGE, sbst.2, m. l. r.; best. -en; pl. -ar.
1) (numera föga br.) gåsarten Anser leucopsis Bechst., vitkindad gås, havregås. Geijer SvFolkH 91 (1832). Nilsson Fauna II. 2. 2: 271 (1834). 1Brehm 2: 507 (1875).
Spalt H 1956 band 12, 1932