| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄMMA häm3a2, v. -ade (Bergv. 1: 71 (1630: hämmat, sup.) osv.) ((†) -er, -de, -t Lucidor (SVS) 281 (1673: hemmer), Schultze Ordb. 1671 (c. 1755)); förr ngn gg HÄMNA, v.1 -ade. vbalsbst. HÄMMANDE, HÄMMELSE (†, Lind (1749; under hemmung)), HÄMMING (†, RP 7: 152 (1638), Stiernman Com. 5: 376 (1692)), HÄMNING (se d. o.); HÄMMARE (se HÄMMARE, sbst.1).
lägga hinder i vägen för ngt (l. ngn) som är i rörelse l. utveckling o. d., så att rörelsen l. utvecklingen osv. saktar av l. (småningom) helt avstannar.
a) med avs. på konkret sak (jfr b) l. person: bringa (ngt l. ngn) att sakta farten l. stanna; hejda l. stoppa (ngt l. ngn); numera bl. ngn gg med avs. på vagn l. vagnshjul: bromsa, ävensom, i sht med saksubj., ngn gg i högre stil. Hui är Thalia tyst .. / .. Huem hemmer Hennes Tunga? Lucidor (SVS) 281 (1673). Hämma en vagn, nedåt backar. Lindfors (1815). Ingen pjunkig nåd skall (bödels-)yxan hämma. Wecksell DHjort 105 (1862). Utan att hämmas af de sår, som fångkedjorna skaft i hans lemmar, hade han ilat öfver romerska torget. Rydberg Sägn. 65 (1874). Han (lossar) .. bromsen så tidigt, att hjulen icke hämmas, då fordonet åter kommer på jämn mark. ExFältartill. 1893, 1: 76. — i numera obrukliga anv. Mynterijt i Riga schulle instellas, och hammaren hemmas. RP 14: 137 (1650). Delibererades om dhe fremmandhe nys ankomne Doctorer Wallan och Smit, huru dhe skola kunna hemmas från praxj. CollMedP 20/6 1684. Blifva ey Commissionerne hämmade, så giöra vij oss rijs åt oss sielfva. 2RARP 6: 365 (1731). Karthagernes fältherre .. hämmade nu sina soldater, som nalkades lägret. Emanuelsson Polyb. 1: 389 (1833).
b) med avs. på rinnande vätska l. flöde: komma att stanna av; hejda, hindra. Hämma blodflödet. Groblads-Watten hämmar .. Durchlopp. Roberg Beynon 135 (1697). Hämma blodet. Lindfors (1815). Likasom strömmen, på ett ställe hämmad i sitt lopp, flödar öfver på ett annat. Schlyter JurAfh. 2: 108 (1835, 1879).
c) [väsentligen med utgångspunkt i b] med avs. på pågående värksamhet l. ngt som är stadt i fortgång, utveckling l. tillväxt, ävensom ngt (grasserande) ondt, skadligt l. förkastligt (farsot, missbruk, självsvåld o. d.): komma att (av)-stanna l. upphöra; sätta en damm l. gräns för; hejda, stoppa; göra slut på; hindra. Hämma lyxen, självsvåldet. Bergv. 1: 71 (1630). Tidens flygt kan mensklig makt ej hämma. Tegnér (WB) 10: 31 (c. 1839). Konungamakten hämmades .. i sin utveckling genom .. ständernas växande betydelse. Odhner Lb. 258 (1869). Under den del af året, då sjöfarten var hämmad. Sthm 3: 180 (1897). Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen. SFS 1905, nr 79, s. 2. Med tiden lyckades statsmakten ingripa hämmande mot (blodshämnden). Grimberg VärldH 4: 281 (1930).
d) med avs. på känsla, sinnesförfattning o. d. l. uttryck för känsla osv.: hålla tillbaka, lägga band på, tygla, dämpa, undertrycka, kuva. Hunger hämmar Kättian. Grubb 499 (1665). Det är et fel, at löjet hämma / När man så mycket löjligt ser. Kellgren 2: 64 (1777). Hämma och undertrycka sina känslor. Kolmodin TacAnn. 1: 206 (1833). De naturliga omständigheterna och inflytandena (värka) än främjande, än hämmande på människans arbetslust och arbetskraft. EkonS 1: 208 (1891). Hela gatan var fyld af steg och hämmade röster. Hallström Purpur 39 (1895). En affekt kan icke hämmas eller upphävas på annat sätt än genom en motsatt och starkare affekt. Larsson Spinoza 107 (1931; lat. orig.: Affectus coërceri nec tolli potest); jfr e.
e) fysiol. o. psykol. åstadkomma en hämning l. hämningar (se d. o. c). En förlamning genom hämmande (inhiberande) föreställningar, ”att icke kunna gå, icke kunna röra en arm” o. s. v. Gadelius Tro 1: 30 (1912). — särsk.
α) fysiol. i p. pr. i uttr. hämmande nerv, nerv gm vars retning en muskels sammandragning avtager i styrka l. upphäves. UVTF 17: 84 (1876).
β) psykiatr. i p. pf. i adjektivisk anv. om person: som lider av psykisk hämning. Petrén Analys 3 (1905).
-KEDJA, r. l. f. (i sht i fråga om ä. förh.) kedja som slås omkring en l. ett par ekrar på ett vagnshjul o. fastgöres vid hjulaxeln l. annat lämpligt ställe å vagnen för att hindra hjulet att gå rundt. Wikforss 1: 781 (1804). De fordna, hjulen (å kanonfordonen) förstörande, hämkedjorne, äro utbytta emot Hämskor. KrigVAT 1842, s. 76. —
-SKO, r. l. m.
1) (i sht i fråga om ä. förh.) hjulsko (medelst kedjor fastgjord vid vagnsunderredet). KrigVAT 1842, s. 76. BonnierKL (1924).
2) bildl., om ngt som värkar (i hög grad) hämmande l. hindrande i ngt avs.; särsk. i uttr. lägga, äv. sätta en hämsko på (ngt). SvT 1852, nr 216, s. 1. Den hämsko, hunnerväldet lade på samfärdseln genom (den europeiska) kontinentens inre. Rig 1919, s. 68. (I väster) var det kartagerna i förening med etruskerna, som satte en hämsko på grekernas expansion. Grimberg VärldH 2: 246 (1927).
Spalt H 1962 band 12, 1932