Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄNFÖRVISA, v., anträffat bl. i inf.
Etymologi
[av HÄN (i bet. 1 till HÄN 1 b β, i bet. 2 till HÄN 2) o. FÖRVISA]
(†)
1) hänskjuta (ärende o. d. ngnstädes). SFS 1835, nr 57, s. 26.
2) förvisa (ngn) från det ställe där den talande befinner sig, visa bort. VDAkt. 1772, nr 291.

 

Spalt H 2003 band 12, 1932

Webbansvarig