Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄNGA häŋ3a2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Etymologi
[avledn. av HÄNGA, v.]
(bygdemålsfärgat, i vissa trakter) ställning bestående av en på tvenne trästubbar lagd stång varöver sädeskärve hänges till torkning. Fatab. 1908, s. 181.

 

Spalt H 2003 band 12, 1932

Webbansvarig