Publicerad 1932 Lämna synpunkter HÄNKER, m. Etymologi [av t. henker, till henken (se HÄNKEL)] (†) bödel, skarprättare. SthmTb. 28/6 1544. Spalt H 2041 band 12, 1932 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se