Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄRGÅ, v.
Etymologi
[efter t. hergehen; jfr HÄR, adv.2]
(†) tillgå, försiggå. Wore Jag stadd wed Penningerne, kunde ded fuller hafua sin skäl, att man sende j Hampnerne kring och tingade Skep vp med god wilie, Män såsom ded longsampt skulle härgåå, så ähr ded och .. impracticabelt. HSH 38: 348 (1636).

 

Spalt H 2101 band 12, 1932

Webbansvarig