Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄRSKRIVA 3r~skri2va l. 3r~, v. -er, -skrev, -skrevo, -skrivit, -skriven.
Etymologi
[efter t. sich herschreiben; jfr HÄR, adv.2]
(knappast br.) refl.: förskriva sig (från ngn l. ngt l. från ett ställe l. viss tid o. d.). Wieland Skrymt. 7 (1816; klandrat i SvLitTidn. 1818, sp. 448). (Portarna) härskrifva sig från två gamla byggnader. TT 1893, Byggn. s. 25. Därs. 1899, M. s. 49.

 

Spalt H 2136 band 12, 1932

Webbansvarig