| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRSPRINGA, v.; sup. -sprungit, p. pf. -sprungen.
(†) utgå från (ngt); härleda sig, härröra, härflyta. Slijk oordning, der af lätteligen miszförstånd och skadeliga consequentier med tiden måtte kunna härspringa. Stiernman Com. 2: 688 (1652). Acrel Sår 244 (1745). Lagus Kellgren 258 (1884).
Spalt H 2137 band 12, 1932