| Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄRVA hær3va2, sbst.2, äv. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) HARVA har3-, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (BtÅboH I. 3: 33 (1624: härfwår) osv.; -er ÅngermDomb. 1/6 1635, fol. 83). Anm. Maskulint genus l. också en sg. HÄRV(E) resp. HARV(E) torde förutsättas av pl. -ar (SvMerc. 1: 579 (1756), Deleen (1836; under garnstück)).
1) större (l. mindre) mängd hasplat l. uppvindat garn, vanl. sammanhållen (till ett slags bunt) gm en l. flera omknutna trådar; särsk. om dylik mängd garn av viss, för olika garnsorter växlande längd, bestående av ett antal smärre delar (pasmor l. knäpp), i sin tur ofta uppdelade i mindre knippen (hank). Hålla en härva garn åt ngn, vid nystning. 11 härfwår grant garn. BtÅboH I. 3: 33 (1624). Börandes hvarje Härfva, eller hel sträng af linnegarn, bestå af 16. knäpp, eller 4000. alnar. PH 2: 1561 (1739). Svenskt ullgarn, af hvilket hvarje härfva skall innehålla 6 knäpp à 500 fot, alltså 3,000 sv. fot. 2NF (1909). — jfr GARN-, SILKES-HÄRVA m. fl.
2) oeg., om föremål som mer l. mindre liknar en härva (i bet. 1).
a) fys. i vissa dynamomaskiner: spole av strömförande ledningstråd. TT 1893, M. s. 67. Wallin Elektr. 40 (1896).
b) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) knippa (lin, i sht förr äv. hampa). QLm. I. 3: 16 (1833). jfr LIN-HÄRVA m. fl.
3) i bildl. anv. av 1, om ngt vars olika delar äro insnodda i varandra (ss. ofta är fallet vid nystning av en härva garn); ngt som är tilltrasslat o. svårt att utreda: virrvarr. Chenon Heywood 1: 83 (1772). Utreda denna trassliga harfvan. Celsius 2Kyrkoh. 69 (1792; i fråga om den helige Sigfrids härkomst). En härfva af sqvaller och förtal snärjer sig omkring honom. 2VittAH 22: 272 (1861). Härvan av händelser är mycket intrasslad. OoB 1930, s. 398. — jfr INTRIG-, SKVALLER-HÄRVA m. fl.
1) tråd i (garn)härva; numera bl. tillf.; förr särsk. om den tråd (ändtråden) i garnhärva (som knytes om härvan o.) varmed man börjar, när man nystar upp härvan. Den härfwan är så roffsad .., at man inte får igen (dvs. får rätt på) nån härftrå. Columbus Ordesk. 45 (1678; uppl. 1908). Dalin (1852).
2) bildl.
a) ledtråd, uppslagsända, uppslag (till utredande l. lösande av ngn invecklad l. tilltrasslad fråga o. d.); lösning, förklaring (till dyl. fråga); numera bl. (föga br.) i sådana uttr. som få tag i l. få reda på l. komma på härvtråden (till ngt), förr äv. få (ut)i härvtråden o. d. Man hafwer nu .. i thät närmaste fåt uthi harfwetråden af then conspiration här i staden, .. (som) har warit vnder händer med the danske. HTSkån. 1: 230 (i handl. fr. 1659). Mig tycks .., at du intet har begrep, at skärskåda en sak eller uptaga dess rätta harfvetråd. Dalin Arg. 2: 102 (1734, 1754). Så villar sig Människjan, när Hon är utan Ordets harfvetråd. GbgMag. 1759, s. 18. Livin Kyrk. 23 (1781). Dalin (1852; angivet ss. familjärt). Lysander Almqvist 15 (1878). Få tag i, reda på härvtråden (till ngt). Östergren (1928).
b) (†) om ”den röda tråden” l. sammanhanget i en berättelse, ett händelseförlopp o. d.; äv. i uttr. komma på härvtråden igen o. d., ”komma på tråden” igen, på nytt upptaga (tråden i) en berättelse o. d. Till att komma på harftråen igen, måste iag begynna ifrån det bedröfweliga namnet Wiprec. KKD 6: 171 (1709). Reda härftråden i den menskliga odlingens öden. Frey 1850, s. 235.
B (†): HÄRVE-TRÅD, se A.
Spalt H 2142 band 12, 1932