Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄSK l. HÄSKE, n.
Ordformer
(häsk 1705. häske (he-) 1712)
Etymologi
[sv. dial. (södra Sv.; jfr Crælius TunaL 406 (1774)) häsk(e), hushåll, matlag, motsv. ä. d. hædske, d. dial. häsk(j)e, äv.: familj, äkta par; jfr nor. dial. hyske, familj, följe, sällskap, fnor. o. isl. hýski, fsax. o. fht. hīwiski, feng. hīwisc, familj, husfolk o. d.; avledn. av ett germ. adj. hīwisk-, till stammen hīwa- i HJON]
(†) familj, hushåll. Ther war eij något häsk, tijt Adam kunde flytta, / At hålla bolagh medh, och så inhyses sitta. Spegel ÖPar. 4 (1705). Dens. (1712).

 

Spalt H 2147 band 12, 1932

Webbansvarig