Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄSSLE häs3le2, n.; best. -et.
Ordformer
(hesle 1694 (: Heslebrudd). hessle- 1638 (: Heszlebrudh)—1865 (: Hesslebrodd). häsle 1555 (: häsle lunder)—1755 (: Häslebrodd). hässle 1779 (: Hässlebrodd) osv.)
Etymologi
[fsv. häsle, hassel(trä), hasselskog, motsv. fnor. hesli; avledn. till HASSEL]
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) hasselskog. Lundell (1893; angivet ss. folkmål). jfr Fries Ordb. 40 (c. 1870).
2) [bildat gm ellips av HÄSSLE-BRODD] (knappast br.) bot. hässlebrodd. NormFört. 37 (1894). Jönsson Gagnv. 69 (1910).
Ssgr (till 1): HÄSSLE-BRODD. bot. gräset Milium effusum Lin.; jfr HASSEL-BRODD, AMURGRÄS. Franckenius Spec. C 2 b (1638). Linné Fl. nr 61 (1755; fr. Närke). Häslebrodd växer i ängar bland Hasselbuskar flerstans. Samzelius Blomst. 19 (1760). Krok o. Almquist Fl. 1: 170 (1883). —
-KLOCKA. bot. örten Campanula latifolia Lin. Fries Ordb. 11 (c. 1870). Krok o. Almquist Fl. 1: 17 (1883). —
-KÅL. (föga br.) bot. hässleklocka. Fries Ordb. 45 (c. 1870). 2NF 12: 162 (1909; med hänv. till hässleklocka). —
-LUND. (†) hasseldunge. G1R 25: 338 (1555).

 

Spalt H 2150 band 12, 1932

Webbansvarig