Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÄSSLIG, adj.; adv. -EN (IErici Colerus 2: 160 (c. 1645), Austrenius Reethz 28 (1681)).
Ordformer
(hes- 1702. hesz- 1621—1681. hetz- 1541—1755. häs- 1559—1906. häss- 1609—c. 1755. hätz-, hädz- 1566. — -li 1684. -ligi(d)t, n. 1559—c. 1700)
Etymologi
[av t. hässlich (mht. hesselich), till t. hass (se HAT, sbst.1)]
(†) förhatlig, avskyvärd, gruvlig, vidrig, otäck. Thet stora hetzligha affgudherijt. Hos. 9: 7 (Bib. 1541; Luther: vmb der grossen feindseligen Abgötterey willen). Alle christne människior skole förundra sigh öfver ett så häsligit värck. RP 7: 26 (1637). Schultze Ordb. 1695 (c. 1755). Strindberg NSvÖ 1: 43 (1906; arkaiserande). — särsk. om utseende: anskrämlig, ful. Haa j än seedt i någhot sin, / Itt heszligare Diwr än (markattan). Fosz 523 (1621). Möller (1745, 1755).
Avledn.: HÄSSLIGHET, f. (†) Thet är ej mykken Lust at läsa många Rader / Om Ormens Häslighet som skrämer Folk och skadar. Spegel GW 241 (1685).

 

Spalt H 2150 band 12, 1932

Webbansvarig