Publicerad 1932 | Lämna synpunkter |
HÄSTHOV häs3t~hω2v, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
1) en hästs hov. Jes. 5: 28 (Bib. 1541). Häst-hof .. (kan nyttjas) til lim-kokning. Fischerström 1: 13 (1779). Vid middagstiden hörde jag ljudet af hästhofvar i dalen. Flygare Kipling Puck 31 (1906).
2) (numera knappast br.) om stort ostron (vilket till formen påminner om en hästhov). Af de hos oss förekommande ostronen nyttjas de största eller de så kallade ”hästhofvarne” endast till matlagning. Hagdahl Kok. 398 (1879).
3) [namnet givet på grund av att bladen på ifrågavarande ört till formen påminna om en hästhov] örten Tussilago farfara Lin., hästhovsört; jfr HÄST-BLAD. Franckenius Spec. A 4 b (1638). Emot Lunge-siukan brukar man stött Häst hof (Tussilago). Celsius HushAlm. 1741, s. 30. Hästhofven .. är af Svenska växter den först blomstrande om våren. Regnér Begr. 276 (1803). Lindman NordFl. 3: 16 (1901).
5) [namnet givet på grund av att bukfenorna hos ifrågavarande fisk vuxit samman så att de till formen påminna om en hästhov] (†) benämning på en varietet(?) av fiskarten Cyclopterus lumpus Lin., sjurygg, stenbit. Linné MusReg. 57 (1754).
(1) -OLJA, r. l. f. (i sht i fackspr.) = HÄST-ISTER 2. Hästhofolja .. är en fet, icke torkande olja, som finnes i hästhofven och afskiljes derur vid kokning med Vatten. Ekenberg (o. Landin) (1891). —
-ÖRT, se C.
B (†): HÄSTHOVE-BLAD, se C.
C: HÄSTHOVS-BLAD. (-hove- 1759. -hovs- 1777) blad av hästhovsört. Haartman Sjukd. 113 (1759). 2NF 30: 467 (1920). —
-BLOMMA, r. l. f. blomma (se BLOMMA, sbst. 1 a) av hästhovsört; äv. (numera föga br.): hästhovsört. PH 11: 311 (1777). PT 1908, nr 150 A, s. 3. —
(jfr 3) -ÖRT. (-hov- 1759—1881. -hovs- 1805 osv.) = HÄSTHOV 3. Nordenflycht RönLandh. 621 (1759). Fries Ordb. 46 (c. 1870).
Spalt H 2181 band 12, 1932