Publicerad 1932   Lämna synpunkter
HÖTER hø4ter, äv. HÖTTER höt4er, n.; best. -tret.
Ordformer
(höter (-öö-) 1638 osv. hötter c. 1635—1929)
Etymologi
[sv. dial. höter, hötter, hauter (Gotl.), höutär, höytär (Finl.), havstång, av okändt urspr.; jfr fin. hautera]
1) (i vissa trakter, folkligt, samt bot.) bruntångalgen Fucus vesiculosus Lin., havstång, blåstång; förr äv. om vissa andra bruntångalger, företrädesvis Halidrys siliquosa (Lin.) Lyngb., ektång, Ascophyllum nodosum (Lin.) Le Jolis, knöltång, ävensom om vissa grönalger, företrädesvis Ulva lactuca Lin., havssallat. Ålen leker i ett gräs heter hötter. JHRhezelius (c. 1635) i Fatab. 1915, s. 106. Bromelius Chl. 31 (1694). Lindestolpe Färg. 48 (1720). Linné Fl. nr 1002 (1745). Snart ligger draggen i höttret. Sylwander Vers 34 (1929).
2) (†) den till fanerogamfamiljen Fluviales hörande vattenväxten Zostera marina Lin., bandtång; äv. om den till samma familj hörande vattenväxten Potamogeton natans Lin., gäddnate, aborrgräs. Franckenius Spec. E 1 a (1638). Rudbeck HortBot. 94 (1685). Bromelius Chl. 31 (1694).
3) (†) den till fanerogamfamiljen Primulaceæ hörande vattenväxten Hottonia palustris Lin., blink. Liljeblad Fl. 86 (1792). Weste (1807).
Ssg (till 1): HÖTER-, äv. HÖTTER-NÅL. (i vissa trakter, folkligt, samt zool.) den utmed västkusten o. östkusten upp till södra delarna av Bottniska viken allmänt förekommande kantnålen Siphostoma typhle Lin., vilken lever bland tång, brednäbbad kantnål. CJSundevall (1851) i SthmHushSällskH 1855, 2: 83. Stuxberg Fisk. 599 (1895; fr. Sthms skärgård).

 

Spalt H 2415 band 12, 1932

Webbansvarig