| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IANSPRÅKTAGANDE ian3språk~ta2gande, n.; best. -et.
(i skriftspr.) förhållande(t) att ngn tager ngt i anspråk l. gör bruk av l. använder l. anlitar l. förfogar över ngt; jfr ANSPRÅK 5 c. BtRiksdP 1929, I. 11: nr 177, s. 4. Tiden för anslagens ianspråktagande. DN(A) 1931, nr 41, s. 4.
Spalt I 42 band 12, 1933