Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
(mindre br. utom i ssgn ID(E)-GRAN. Anm. Landtbruksstyrelsen har emellertid i NormFört. (1894, 1932) återupptagit det gamla namnet)
1) det till barrträdsfamiljen Taxaceæ hörande trädet Taxus baccata Lin., idegran, barrlind. VarRerV 56 (1538). Franckenius Spec. F 4 a (1638). Linné Skr. 5: 9 (1732). Uppå grafven vexer en id. Arfwidsson Oisian 2: 25 (1846). Versaillesträdgården .. använder för häckar och pyramider .. (bl. a.) iden (Taxus baccata). UpplFmT X. 2: 202 (1927).
2) trä l. ved l. virke av det under 1 nämnda trädslaget. Få trä-sorter äro så vackra som Id, hvar af göras Käppar och Viol-stråkar. Alm(Ld) 1784, s. 44. Arfwidsson Oisian 2: 16 (1846).
-GRÖNT, förr äv. -GRÖN, n. (mindre br.) gröna kvistar av idegran. Jag pläger betiena mig af ett Halszwatn, som uthkokas af Idgrön (m. fl. växter) .. och lijtet Sublimat. Lindestolpe Frans. 81 (1713). Id-grönt har .. varit en eftersökt handelsvara. Sernander SthmNat. 196 (1926). —
-KVIST, -TRÄ, -TRÄD, se B.
B [de äldre ssgrna av denna typ äro sannol. till en del bildade till ett icke uppvisat fsv. idhe, ydhe (jfr den etymol. avdeln. ovan). Nyare ssgr kunna äv. vara bildade till IDE, sbst.2]: IDE-BLAD. (tillf.) om idegranens barr. Landsm. 1911, s. 684. —
-GRAN, se d. o. —
-KVIST. (id- 1639—1771. ide- 1930)
1) (mindre br.) kvist av idegran. Linné Gothl. 223 (1745). ÖrebroNatFÅ 1930, s. 101 (möjl. efter handl. fr. 1845).
-TRÄ. (id- 1745—1818. ide- 1558—1889) (†)
1) = ID, sbst.2 1. Förskicka ifrån Stockholm till Upsala ideträ. G1R 28: 555 (1558); möjl. till 2. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Linné Öl. 3 (1745). Adlerbeth Ov. 96 (1818).
-TRÄD. (id- 1775—1836. ide- 1773—1807) (†) = ID, sbst.2 1. Sahlstedt (1773). Deleen (1836; under eibe).
Anm. De i nedan anförda språkprov förekommande ideband, idebuske, ideträ torde avse band l. vidja av vide l. sälg resp. vide- l. sälgbuske. Nordholm Djurf. 37 (1749: ideträn). Därs. 49 (: ide-buskarna). Därs. 59 (: ideband).
Spalt I 58 band 12, 1933