Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IGRAVA, anträffat bl. i p. pr. ind. sg. pass. igravs
Ordformer
(igrafz).
Etymologi
[av I, prep. o. adv., o. GRAVA, v.2]
(†) ingravera (ngt) i (ngt); anträffat bl. i bild. (Själen) waskas, hon skijres och krattsas, / Glättas, och igrafz allrahand prydlige form’ och figurer. Stiernhielm Herc. 425 (1658, 1668).

 

Spalt I 141 band 12, 1933

Webbansvarig