Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
I, prep. o. adv.2 ssgr (forts.; jfr anm. sp. 38):
-HÄNGANDE, p. adj. (i sht ngt vard.) om tillstånd, värksamhet o. d.: ihållande, envis. VDAkt. 1758, nr 214. Ihängande hufvudverk. Bremer NVerld. 3: 501 (1854). En ihängande otur. Wilhelm SolLys. 234 (1913).
Spalt I 151 band 12, 1933