| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IKON ikå4n, äv. -ω4n, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
(i den grekisk-katolska kyrkan) (vanl. på en preparerad trätavla målad l. gm mosaik framställd) bild av Kristus, jungfru Maria l. ngt av helgonen l. framställande en l. flera figurscener ur Kristus’ l. ngt helgons liv o. d. (ofta delvis överklädd med mönsterpressat (silver)-bläck). Pfeiffer (1837). Kleen Wallace Ryssl. 57 (1877). Den gamla ryska kyrkans naivt bemålade, silverprydda ikoner. Essén Eur. 41 (1926). HKjellin i TKonstv. 1928, s. 57.
Spalt I 155 band 12, 1933