Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
IKONO- ik1ono- l. i1kono-, l. -ånå-, l., framför obetonad stavelse, 101—.
(i fackspr.) i ssgr: som har samband med l. avseende på bilder.
1) konsthist. (sammanfattande framställning av) till ett visst område l. viss tidrymd hörande bilder, symboler o. d. samt dessas typer, betydelse o. d.; vetenskapen om bilder, figurer o. d., särsk. med hänsyn till deras typologiska samhörighet o. d. Scheutz Ritk. 197 (1832). I vår medeltids ikonografi .. utmärkes den heliga Birgitta med .. änkedok och bok. SvH 2: 283 (1905). 2UB 10: 270 (1907).
-GRAFISK 10040. (förr skrivet -graph-) [jfr t. ikonographisch, eng. iconographic, fr. iconographique] konsthist. adj. till -GRAFI 1. ÅrsbVetA 1821, s. 225. Ahnlund Oljob. 40 (1924). —
-KLAST -klas4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er. [jfr t. ikonoklast, eng. iconoclast, fr. iconoclaste; av senlat. iconoclastes, av sengrek. εἰκονοκλάστης; senare leden av gr. κλάστης, person som bryter l. skär av ngt, till κλάω, jag bryter] i sht kyrkohist. bildstormare. Gynther ConvHlex. (1846). 3NF (1929). —
-LOGI10104. [jfr t. ikonologie, eng. iconology, fr. iconologie, ävensom -LOGI] vetenskapen om bilders, figurers o. d. typologiska sammanhang o. d.; jfr -GRAFI. Pfeiffer (1837). Bildt Ital. 239 (1896). BonnierKL 5: 1254 (1924). —
-STAS -sta4s, r. l. m.; best. -en; pl. -er. [jfr t. ikonostas, eng. iconostas, iconostasis; av ry. ikonostasĭ, av sengr. εἰκονόστασις, med anslutning till IKON; senare leden av gr. στάσις, ställande, ställning (se STAD)] inom den grekisk-katolska kyrkan: bildskärm (se d. o. a). NF (1883). Heidenstam Vallf. 170 (1888). Langlet Ryssl. 214 (1898). Fehrman OrientK 45 (1920).
Spalt I 156 band 12, 1933