Publicerad 1933   Lämna synpunkter
ILLEGAL il1ega4l, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[jfr t. o. eng. illegal; av fr. illégal, motsv. mlat. illegalis, av in- (se IN-, pref.2) o. legalis (se LEGAL)]
(i sht i fackspr.) olaglig, lagstridig; äv. allmännare: oberättigad; otillåten. Pfeiffer 169 (1837). En illegal kärlek. Siwertz JoDr. 332 (1928). Den illegala vapentransporten till Finlands röda via Sverige. SvD(A) 1930, nr 248, s. 3. Den illegala fosterfördrivningen. Därs. 1932, nr 96, s. 7.
Avledn. (i sht i fackspr.): ILLEGALITET, r. l. f. [jfr t. illegalität, eng. illegality, fr. illégalité] sbst. till ILLEGAL; äv. konkretare. Pfeiffer (1837). Liljecrona RiksdKul. 255 (1840).

 

Spalt I 191 band 12, 1933

Webbansvarig