| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
ILLYRER ily4rer l. ILLYRIER -ier, m.; best. -n; pl. =.
1) invånare i det till omfånget under olika tider växlande område som av romarna kallades Illyricum (Illyria), vars centrum var norra o. östra kusten av adriatiska havet, o. vars befolkning (i de centralare delarna) talade ett eget indoeuropeiskt språk (illyriskan). Schroderus Os. 1: 483 (1635). Äro albaneserna avkomlingar till illyrierna eller till några av stammarna i Illyrien ..? Det ligger närmast till hands att svara ja. Reutercrona Pedersen 58 (1924).
2) hist. invånare i den norr om adriatiska havets norra kust belägna del av de gamla illyrernas, nu av sydslaver bebodda område som 1809—1815 (under fransk styrelse) kallades De illyriska provinserna o. 1815—1849 (förenat med Österrike) konungariket Illyrien. Frey 1849, s. 327.
Spalt I 205 band 12, 1933