Publicerad 1933   Lämna synpunkter
IMID imi4d, r. (l. m.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. imide; ombildning av AMID; termen sannol. först använd av Berzelius (se språkprovet nedan under 1 fr. 1836)]
kem.
1) (†, utom i ssgr) benämning på imidgruppen. En förening NH, som kan kallas imid. Berzelius ÅrsbVetA 1836, s. 239. NF (1883).
2) benämning på föreningar mellan imidgruppen o. en tvåbasisk syras radikal; äv. allmännare ss. sammanfattande benämning på imid (i bet. 2) o. imin. NF (1883). Widman OrgKemi 70 (1895). 3NF (1929).
Ssgr (till 1; kem.): A: IMID-BAS. imin. NF 7: 480 (1883). BonnierKL (1924). —
(jfr 1) -GRUPP(EN). (imid- 1924 osv. imido- 1906 osv.) benämning på den i imider ingående föreningen av en atom kväve o. en atom väte (NH); jfr IMIN-GRUPP(EN). Widman OrgKemi 69 (1906). BonnierKL (1924; under imidbas).
B: IMIDO-GRUPP(EN), se A.

 

Spalt I 217 band 12, 1933

Webbansvarig