| Publicerad 1933 | Lämna synpunkter |
1) (i fråga om ä. sv. förh. samt i Finl.) jur. i uttr. immittera ngn i ngt, förr äv. (enst.) immittera ngn ngt l. immittera ngn med ngt, om offentlig myndighet: bevilja ngn immission (se d. o. 1) i ngt. Almquist CivLokalförv. 3: 319 (i handl. fr. 1630). Men i fall thee thet (dvs. skulden) icke skulle præstera (i pänningar), då låta immittera Jomfru Anna Maria Soop i Sahl. Herr Åke Åkesonns faste arff. HSH 10: 102 (1681). LMil. 4: 1027 (1697). JHoghusen (1709) hos Trolle-Bonde Hesselby 284. SvFinLagt. (1883).
2) (†) om myndighet: insätta (ngn i en befattning), förordna (ngn att inneha en tjänst). Munthe FortifH 4: 638 (cit. fr. c. 1750).
Spalt I 229 band 12, 1933